fredag 5 oktober 2012

om harm reduction och Västberga-modellen

Idag rör sig Womance ftw:s enkvinnoredaktion utanför sin comfort zone, dvs feminismen, för att diskutera "vård" av missbrukare. Jag tänker förstås på Västberga, boendet där missbrukare får fortsätta ta droger istället för att få vård och hjälp att bli av med sitt beroende. Den här typen av boende kostar ungefär hälften så mycket som ett rehabiliteringsställe. Det är i mitt tycke uppenbart att politiker skickar hit folk fall för att spara pengar, istället för att skicka dem någonstans där de faktiskt kan bli bättre.

Västberga-boendet som ett typiskt exempel på harm reduction (skadereduktion), dvs att istället för att åtgärda ett problem så gör man problemet lite lättare att uthärda, gör det lite mindre "smutsigt". T ex som sprututbytesverksamhet eller när man delar ut kondomer till sexköpare. Jag har väldigt svårt för harm reduction, jag tycker det är att sätta ett band-aid on a bullet wound. Jag förstår att det finns och jag vet att tanken bakom är god men det är ett alldeles för kortsiktigt tänkande. Fokus bör läggas på att bli av problemet för gott istället, inte att lappa-och-laga lite halvhjärtat. Harm reduction blir också ett slags legitimerande av problemet; genom att underlätta för missbrukare att knarka säger man att det är okej att ta droger och okej att förstöra sitt liv. Jag tycker inte riktigt det är statens uppgift att underlätta en olaglig verksamhet.

Harm reduction är förstås en ekonomisk fråga. Det är lättare att göra något litet som gör det tillfälligt bra än att satsa mycket pengar och tid på att nå en långsiktig lösning. Det är lättare och billigare att slänga in ett gäng missbrukare i ett hus och låta dem knarka ihjäl sig än att låta dem få riktig behandling. Det är lättare och billigare att så sexköpare att använda kondom än att få män att låta bli att köpa sig tillgång till kvinnors kroppar. Det är lättare och billigare att ge upp, att vända ryggen till, än att verkligen satsa.

Självklart tycker jag att det är bra att samhällets utslagna får någonstans att bo. Men då får det vara nolltolerans mot droger på ett sådant boende.

2 kommentarer:

  1. Harm reduction är svårt, men med sprututbyte tycker jag faktiskt det är ganska enkelt.

    Ett sätt att se på harm reduction är att det är en fråga om en besparing. Ett annat sätt att se på det är att det egentligen inte står i konflikt med att lösa det faktiska problemet. Att erbjuda narkomaner aids-fria sprutor är inget som på något sätt hindrar att man försöker stoppa tillgången på droger eller erbjuda rehab. Vi kan och borde göra allt vi kan för att få bort droghandeln och hjälpa missbrukare tillbaka till ett värdigt liv, men under tiden, tills vi är där, borde vi göra vad vi kan för att hjälpa de som sitter fast i ett missbruk.

    Som du säger bör fokus ligga på att lösa problemet, men att dela ut rena sprutor och på så vis hindra blodsmitta handlar om ren medmänsklighet mot narkomanen som kommer ta sina droger idag, med eller utan ren spruta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig samtidigt som jag inte gör det. Jag tycker inte att jag är en sämre medmänniska för att jag inte tror på harm reduction. Jag tror det finns andra sätt en kan visa medmänsklighet på. Jag tycker att erbjuda en ren spruta är att uppmuntra drogmissbruk. Ja, personen kommer kanske ta droger ändå, men jag vill inte på något sätt medverka till det därför att jag tror att det i längden gör att det blir svårare för personen att ta sig ur missbruket.

      Radera