När jag var gravid med T tränade jag sporadiskt och när jag var gravid med H tränade jag inget alls förutom att jag promenerade mycket. Den här graviditeten är den första där jag tränat regelbundet. Ja, inte den första tiden, när jag mådde jätteilla och var supertrött (och dessutom nyopererad). Men någon gång i somras började jag känna mig tillräckligt pigg för träning och sedan dess har det (oftast) blivit tre-fyra pass i veckan, något jag är väldigt nöjd med.
Tyvärr får man inte lyfta tungt när man är gravid så jag har fått anpassa träningen efter det. Jag kör numera två konditionspass i veckan och två lättare styrkepass. Jag kör med betydligt lättare vikter än vanligt och gör fler repetitioner i stället. Vissa övningar som kräver buktryck, t ex press över huvudet, har jag bytt ut mot isolationsövningar för armar och axlar. Jag strävar inte efter progression utan kommer snarare sänka vikterna ju längre graviditeten fortskrider. Det är milt sagt ganska frustrerande att träna så här; att inte kunna ta i så mycket jag vill och hålla på med fjuttvikter. Jag börjar så smått vänja mig vid att det är så här det måste vara nu men jag längtar till nästa år när får ta i på riktigt igen. Att få frusta och stånka och svettas och hålla på, åh vad jag saknar det!
Jag har fått ändra mina träningsmål för året också. Numera är mitt enda mål att kunna hålla i gång med träningen graviditeten ut - ett lagom och rimligt mål som jag verkligen hoppas att jag kan hålla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar