En dag där jag inte vann mom of the year-tävlingen.

Hämtar barn nr 2 på föris. Promenerar hem. Stannar på lekplats. Barn nr 3 vaknar. Ammar barn nr 3. Barn nr 2 behöver kissa. Säger till barn nr 2 att hon säkert klarar av att kissa själv. Barn nr 2 klarar (SÅKLART) inte av att kissa själv. Barn nr 2 springer omkring med nerkissade trosor och strumpbyxor runt fötterna och visar diverse privata kroppsdelar för förbipasserande samt annan familj på lekplatsen. Säger till barn nr 2 att komma så jag kan hjälpa henne att dra upp kläderna. Barn nr 2 ignorerar sin ömma moder. Modern lägger ner skrikande, ej färdigammat barn nr 3 i vagnen. Jagar fatt, med sammanbitna tänder, på barn nr 2. Har inget ombyte till barn nr 2 så hon får ha på sig de nerkissade kläderna. Ammar färdigt barn nr 3 nedan barn nr 2 springar runt på lekplatsen och leker och sprider ut sitt kiss. Modern som inte kommer vinna mom of the year-tävlingen skäms men orkar inte göra något åt saken. Barn nr 3 äter färdigt, sällskapet går hem och tänker att i morgon är en annan dag. Och förhoppningsvis kommer det regn under natten och sköljer bort resterna av denna dag. 

Vecka 12: kakor, efterkontroll och frisörbesök

En ny rafflande vecka i denna föräldraledighet! Fascinerande hur tiden kan gå så himla snabbt och otroligt långsamt på samma gång när man är föräldraledig. Man gör ju inget särskilt men dagarna rullar liksom på. Här är min planering för denna vecka:

Måndag: J blir sju veckor gammal, vilket betyder att jag kommer lägga upp en instastory med bild på henne. Utöver det planerar jag att måla naglarna i någon vårig färg pga känner sån stark lust att vara lite piffig. Tänker också baka hallongrottor och dumlekakor för jag är så sugen på det. På kvällen blir det förmodligen senaste avsnittet av Husdrömmar. Just det - tvätta måste jag göra också. Fullspäckad dag!

Tisdag: barnvagnspromenad som kyrkan anordnar. Om jag redan nu planerar vad jag ska ha på mig pga oerhört uppdämt behov av att klä mig snyggt (dvs ha på mig något annat än tajts och amningslinne)? Svar ja. På eftermiddagen ska jag  med H till frisören. 

Onsdag: efterkontroll hos barnmorskan. Ska bli spännande att se om jag lyckats med knipövningarna. Ska också hämta mitt nya id-kort, göra lite ärenden och kanske vågar man till och med luncha med någon när man ändå är inne i Malmö city?!? Styrkelabbet släpper nytt poddavsnitt på onsdagar så det ska jag lyssna på när jag hämtar H på förskolan.

Torsdag: barnvagnspromenad igen! Och efter det ska jag ÄNTLIGEN klippa håret. Har inte varit hos frisören sedan oktober så håret ser ut som en rishög.

Fredag: inget spikat än, men eventuellt ska en granne komma över och träna i mitt "hemmagym" (dvs uterummet) och luncha med mig. På kvällen blir det Bäst i test och cheddarost - kanske en brie också, om jag vill slå på stort. Känns för övrigt som att cheddar är en väldigt underskattad ost? Hör aldrig någon som köper en cheddar när det vankas charkbricka på fredagskvällen. Synd, för den är ju så god. 

Lördag & söndag: inget spikat. Kanske träffar vi Anders bror med familj, om alla är friska. Kanske tränar jag, kanske bakar jag en pizookie. På lördagskvällar har vi alltid filmkväll hela familjen, det är mysigt (och vad annars ska man göra en lördag kväll i dessa tider?). Vi äter något gött och turas om att välja film.  

En helt vanlig natt.

Klockan är 22.30. Går och lägger mig, ammar J till sömns. Somnar själv kanske kl. 23.30. Kl. 01.30 vaknar jag av att H är ledsen. Anders får gå in till henne. Jag passar på att gå på toa. Kommer tillbaka till sängen och upptäcker att J:s kissblöja har läckt. Upp och byta blöja och pyjamas på bebis som inte vill bli bytt på och skriker. Lägger handduk över det blöta i sängen pga vem orkar byta lakan mitt i natten? Ammar bebis. Bebis bajsar under amningen. Anders får byta blöja på bebis som inte vill bli bytt på och skriker. Ammar igen tills bebis somnar kl. 02.40.

Ni kan aldrig gissa vad som hände sen - alla sov till kl. 9 och vaknade pigga och utsövda. Skoja! Bebis vaknar igen vid kl. 5, äter och somnar om. Sedan vaknar övriga barn vid sjusnåret och då är det dags att börja dagen. Varsågoda för denna inblick i det rafflande bebislivet!

Kunglig intervju, träning och en insikt.

Vilken händelserik vecka detta är (hittills i alla fall)! Veckan inleddes ju grandiost med Oprahs intervju med Meghan och Harry. Mina tankar om intervjun är att det är ganska taskigt av paret att komma med rätt lösa och diffusa anklagelser mot kungahuset, när man vet att de inte kommer försvara sig. Grejen om att prins Charles och William är fångade? Bisarrt. Kate och brudnäbbsklänningarna? Seriöst? Gnället om att de inte fick pengar till 'security'? Eh nej, varför ska ni få pengar till det när ni själva valt att lämna kungahuset? Tycker mest att M&H framstår som två världsfrånvända självutnämnda offer. Och varför berättade Harry om relationen till sin pappa och bror? Så onödigt. 

Veckans andra stora händelse inträffade i tisdags: jag tränade, för första gången efter förlossningen. Fantastiskt! Det blev ett väldigt snabbt styrketräningspass pga stressen över att bebis skulle kunna vakna. Satan i gatan vilken träningsvärk jag hade på onsdagen! Det märktes att det var ett tag sedan jag tränade. Det känns så himla gött att vara i gång med träningen igen! Nu hoppas jag bara att jag kan få till en fungerande träningsrutin under föräldraledigheten.

Den tredje stora händelsen är väl egentligen ingen specifik händelse, utan mer ett konstaterande: J har växt ur de minsta babykläderna nu. Jag vet inte riktigt vad jag känner inför detta eller om jag ens känner särskilt mycket inför detta. När H var bebis kände jag ett sånt vemod varje gång en storlek växtes ur, eftersom jag inte visste om det skulle bli någon mer bebis. Nu känner jag starkt att jag inte vill ha någon mer liten plutt, men det kan ju kännas minst lika vemodigt ändå. Jag får nog återkomma i den här frågan.

Veckans stora insikt är i alla fall att jag tydligen har en bebis som kan sova för sig själv (i vart fall på dagtid). Det har aldrig hänt förut med någon av de två andra. Det är helt fantastiskt och det innebär att jag till exempel kan träna. Återstår att se om det kommer hålla i sig dock... Det vet man ju aldrig med de små, vad som är en fas och vad som är bestående.

Tre nödvändiga grejer.

Tre absolut nödvändiga prylar när man är iväg någonstans med liten bebbe är följande:

1. Sittunderlag. Man vet aldrig när man behöver mata bebisen och att vara tvungen att sitta på en kall och våt bänk/trappa/trottoarkant är inte jättekul. Ett sittunderlag ligger därför alltid i barnvagnens varukorg.

2. Termosmugg. Kaffe är en nödvändighet för att överleva föräldraledigheten och för att kunna dricka kaffe när man är out & about behövs en termosmugg som håller kaffet varmt. Jag har en sådan här från Hydro flask, den är bra (= håller kaffet varmt och går att diska i maskin).

3. Choklad. Också en nödvändighet för att överleva föräldraledigheten. Min favoritchoklad är Fazer mjölkchoklad, Marabou helnöt och mörk choklad med havssalt.

Tre veckor.

Amningen fungerar bättre, efter att jag fått hjälp på amningsmottagningen. Baby bluesen har minskat rejält. J har fått börja med napp vilket har reducerat skrikiga kvällar och oroliga nätter avsevärt.

I övrigt tillbringar vi dagarna med att sova (J), glo på tv (jag) och scrolla på telefonen (jag). Jag börjar redan bli lite rastlös av att vara föräldraledig. Det händer ju ingenting. Jag längtar efter att 1) kunna träna, 2) vädret ska bli lite roligare så man vill umgås med folk utomhus, 3) att J ska bli lite större och att RS-virussäsongen ska gå över så man kan hitta på lite mer och 4) att min kompis K ska gå på föräldraledighet så vi kan umgås om dagarna. 

Sju fina grejer till bebis.

Vad jag lider brist på: sömn. Vad jag inte lider brist på: tid att slösurfa och hitta fina men onödiga grejer på internetet. Jag lever ju på föräldrapenning nuförtiden och kan inte direkt ta på mig spenderarbyxorna, men om jag hade gjort det skulle nog dessa saker slinka ner i en liten digital varukorg:

Söt liten kanin från Picca Loulou.

Hur många söta gosedjurskaniner behöver en två veckor gammal bebis? Minst två såklart. Denna fina kommer från Afroart.

En till gullig kanin, i form av en snuttefilt, behöver förstås bebisen. Från H&M. 

Har J redan denna body från Emma och Malena i storlek 62/68 och 74/80? Ja. Behöver hon ha den även i storlek 50/56? Nej. Vill jag att hon ska ha den i 50/56? Ja. 

Finaste stapelleksaken från Konges slöjd.

Om J hade behövt en till babyfilt hade jag definitivt köpt denna från Emma von Brömssens samarbete med Lindex (om jag köpt en pyjamas till henne i samma mönster i storlek 74? Svar ja).

Okej, jag erkänner - den här flamingomobilen från Geggamoja har jag faktiskt redan köpt till J (den hänger över hennes bedside crib som hon aldrig sover i). Den är så fin tycker jag att den förtjänar att få vara med i det här inlägget ändå. 

Ok, den här hängselkjolen är inte en bebispryl, men den får vara med ändå pga fin. "Måste" nog beställa en till H... Från H&M. 

Två veckor.

Om det är något jag lärt mig den senaste veckan så är det att inte ha några förväntningar på hur det kommer vara att ha en bebis. Jag hade en idé innan J föddes om att det skulle bli mer eller mindre likadant som bebistiden med H - det vill säga en bebis som i princip aldrig skrek, sov bra på nätterna och där amningen fungerade. Men så har det förstås inte blivit. Jag har fått så kallad baby blues och amningen strular. J är orolig på kvällarna och skriker en del. Hon sover visserligen oftast okej på nätterna men inte lika bra som H. Dessutom sover jag väldigt oroligt och vaknar ofta och måste kolla att hon andas. Plus att det såklart är tuffare att ta hand om en bebis när man redan har två andra barn.

För att sammanfatta kan man säga att den här veckan inte kommer gå till historien som en av de bättre i mitt liv. Jag önskar att jag kunde njuta mer av den här första bebistiden för jag vet ju hur fort tiden går (även om det inte känns så just nu) men det är svårt. Jag hoppas att amningen löser sig, för om den gör det tror jag att det mesta kommer kännas lättare. 

En vecka.

I en hel vecka har hon funnits på utsidan nu, lilla J. De första dagarna i livet var hon lite skrikig och orolig av sig, men numera sover hon mest. Sover och äter och vill ha mycket närhet. Tycker inte om blöjbyten och klädpåtagning, i övrigt verkar hon nöjd med livet. 

Storasyskonen då, hur har de reagerat? Inte särskilt mycket. De är stolta och glada och vill gärna mysa och gosa med bebisen.

Och hur jag klarat av övergången från två till tre barn? Förutom att det gör ont som 17 att amma och ryggen värker så går det bra. Jag tycker det var en större omställning att gå från ett till två barn än från två till tre (och den allra största omställningen var att få första barnet). Jag får erkänna dock att jag trodde jag skulle vara en 'coolare' mamma vid det här laget. Men det finns ju så mycket att oroa sig för med en nyföding, trots att jag gjort detta två gånger innan. Sover hon för mycket? Äter hon tillräckligt? Hur varmt ska jag klä henne när vi går ut i minusgrader? Hur länge kan man vara ute i minusgrader med en nyföding? Är hon lite gulaktig i huden? Är hon bara trött eller verkar hon lite slö? Etc osv.

En sak som är väldigt trist i dessa pandemitider är att man inte får visa upp bebisen för folk. Normalt sett får man väl aldrig så många besök som när man har en liten nyfödd hemma. Så blir det ju inte nu. Och eftersom det är kallt och snöigt ute är det inte riktigt läge att ses utomhus heller. Eller, det kan man ju göra en liten stund, men jag känner mig oerhört osugen på att amma i det här vädret. Men det är bara att inse att den här föräldraledigheten kommer bli annorlunda än de tidigare. 

När J kom till världen.

Åtta dagar efter BF - den 1 februari - åkte jag till BB för att få en bedömning om förlossningen skulle sättas i gång. Vid halv två på eftermiddagen blev jag undersökt och fick en hinnsvepning (som gjorde fruktansvärt ont). Efter det fick jag en hel del sammandragningar och det bestämdes att jag skulle bli igångsatt. Halv fyra skickades jag till förlossningen, där det konstaterades att jag hade värkar. På en skala mellan 1-10 kändes de som 4:or. Kl 16.45 togs det hål på fosterhinnorna. Jag ställde mig i duschen och tog mig igenom värkarna med andning och varmt vatten. Efter en stund kände jag att värkarna snarare var 6-7 på skalan. Gick ur duschen cirka kl 18 och sade till Anders att jag ville ha lustgas. Fick en låg dos som kändes för svag nästan direkt. Jag minns att jag sade till Anders att höja och efter detta är minnet något dimmigt. 

Jag kommer ihåg att jag hängde över en gåstol när jag plötsligt kände en krystvärk och skrek till Anders att "nu kommer bebisen!". Undersköterskan och barnmorskan kom in i rummet och jag fick klättra upp i sängen. Barnmorskan konstaterade att jag var helt öppen och jag krystade för kung och fosterland i vad som kändes som tre minuter (i verkligheten: sju minuter) och så var hon ute kl 18.32.

Det gick väldigt snabbt, och var faktiskt inte en särskilt jobbig förlossning (tack för det, lustgasen!). Jag var inställd på att det skulle ta längre tid eftersom det ofta gör det när man blir igångsatt och det kändes även som att personalen trodde det skulle ta längre tid. När jag fortfarande var på BB fick jag träffa en narkosläkare som var väldigt säker på att jag skulle vilja ha epidural. Det fanns det ju inte riktigt tid för, om man säger så. Sammanfattningsvis kan jag säga att det är den bästa och lättaste av de tre förlossningar jag gjort. Jag är glad, lättad och tacksam över att allt gick bra och att jag födde ett friskt litet barn. Eller litet och litet, hon vägde 3970 gram och var 49 cm lång, så det är en redig tösabit.

Lilla J❤️