Push present.

Eftersom jag känner min käre make väldigt väl vid det här laget vet jag att jag inte kommer få någon push present den här gången heller. Så därför tänker jag, precis som när jag väntade H, köpa en push present till mig själv. Independent woman etc. Följande saker står på önskelistan:

Kjol med kaprifolmönster från Emma och Malena. Önskade mig en långklänning i det mönstret i push present 2017, nu vill jag ha kjolen i stället.

Vill också ha den här t-shirten med makrillar från Emma och Malena. Älskar det här mönstret, har x antal barnkläder med det på så nu är det väl dags att jag matchar dem. 

Varför inte ha ett makrillarmband till? Även det från Emma och Malena. 

Daisy-armband i guld från Georg Jensen. Så nätt, stilrent och fint.

Daisy-ringen är ju också väldigt fin...

Ett annat fint smycke är detta armband från Skultuna. Gillar att det är så nätt att det kan bäras tillsammans med andra armband (och dessutom har det kungliga kopplingar, precis som Daisy-smyckena, och sånt gillar ju min inre rojalist).

Ett fjärde armband jag gillar (är tydligen väldigt inne på armband just nu?) är detta färgglada från Caroline Svedbom. Kommer liva upp vilken outfit som helst. Den här varianten heter rainbow, men frågan är om inte tutti frutti är ännu finare. 

Förr i tiden...

hade jag en oerhört mycket roligare klädstil än vad jag har idag. Kanske inte alltid snyggare, men mycket festligare. Kass kvalitet på bilderna, men här har ni - Annas stil anno 2008-2010:

Fuskpälsjacka, guldhandskar, silversneakers, Musse Pigg-tisha, silverklänning, guldpolo, Barbapapa-halsband, virkat rosetthalsband, målad jacka. Mycket mer second hand-köp än vad jag har idag och betydligt mer färger, mönster och mer eller mindre genomtänkta kombinationer av plagg. Vissa saker är sig lika dock - gillar fortfarande klänning/kjol, vita skor och stora halsband.

Kul att se hur ens stil har utvecklats genom åren! Jag borde verkligen ta fler outfitsbilder och lägga upp här, om inte annat så för att det kommer vara roligt att titta tillbaka på om några år. 

Att vara en tränande människa och gravid.

När jag var gravid med T tränade jag sporadiskt och när jag var gravid med H tränade jag inget alls förutom att jag promenerade mycket. Den här graviditeten är den första där jag tränat regelbundet. Ja, inte den första tiden, när jag mådde jätteilla och var supertrött (och dessutom nyopererad). Men någon gång i somras började jag känna mig tillräckligt pigg för träning och sedan dess har det (oftast) blivit tre-fyra pass i veckan, något jag är väldigt nöjd med.

Tyvärr får man inte lyfta tungt när man är gravid så jag har fått anpassa träningen efter det. Jag kör numera två konditionspass i veckan och två lättare styrkepass. Jag kör med betydligt lättare vikter än vanligt och gör fler repetitioner i stället. Vissa övningar som kräver buktryck, t ex press över huvudet, har jag bytt ut mot isolationsövningar för armar och axlar. Jag strävar inte efter progression utan kommer snarare sänka vikterna ju längre graviditeten fortskrider. Det är milt sagt ganska frustrerande att träna så här; att inte kunna ta i så mycket jag vill och hålla på med fjuttvikter. Jag börjar så smått vänja mig vid att det är så här det måste vara nu men jag längtar till nästa år när får ta i på riktigt igen. Att få frusta och stånka och svettas och hålla på, åh vad jag saknar det! 

Jag har fått ändra mina träningsmål för året också. Numera är mitt enda mål att kunna hålla i gång med träningen graviditeten ut - ett lagom och rimligt mål som jag verkligen hoppas att jag kan hålla.