När J kom till världen.

Åtta dagar efter BF - den 1 februari - åkte jag till BB för att få en bedömning om förlossningen skulle sättas i gång. Vid halv två på eftermiddagen blev jag undersökt och fick en hinnsvepning (som gjorde fruktansvärt ont). Efter det fick jag en hel del sammandragningar och det bestämdes att jag skulle bli igångsatt. Halv fyra skickades jag till förlossningen, där det konstaterades att jag hade värkar. På en skala mellan 1-10 kändes de som 4:or. Kl 16.45 togs det hål på fosterhinnorna. Jag ställde mig i duschen och tog mig igenom värkarna med andning och varmt vatten. Efter en stund kände jag att värkarna snarare var 6-7 på skalan. Gick ur duschen cirka kl 18 och sade till Anders att jag ville ha lustgas. Fick en låg dos som kändes för svag nästan direkt. Jag minns att jag sade till Anders att höja och efter detta är minnet något dimmigt. 

Jag kommer ihåg att jag hängde över en gåstol när jag plötsligt kände en krystvärk och skrek till Anders att "nu kommer bebisen!". Undersköterskan och barnmorskan kom in i rummet och jag fick klättra upp i sängen. Barnmorskan konstaterade att jag var helt öppen och jag krystade för kung och fosterland i vad som kändes som tre minuter (i verkligheten: sju minuter) och så var hon ute kl 18.32.

Det gick väldigt snabbt, och var faktiskt inte en särskilt jobbig förlossning (tack för det, lustgasen!). Jag var inställd på att det skulle ta längre tid eftersom det ofta gör det när man blir igångsatt och det kändes även som att personalen trodde det skulle ta längre tid. När jag fortfarande var på BB fick jag träffa en narkosläkare som var väldigt säker på att jag skulle vilja ha epidural. Det fanns det ju inte riktigt tid för, om man säger så. Sammanfattningsvis kan jag säga att det är den bästa och lättaste av de tre förlossningar jag gjort. Jag är glad, lättad och tacksam över att allt gick bra och att jag födde ett friskt litet barn. Eller litet och litet, hon vägde 3970 gram och var 49 cm lång, så det är en redig tösabit.

Lilla J❤️

Väntar och väntar och väntar (BF+4).

Jahapp, då har man gått fyra dagar över tiden. Kul!!! Idag var jag på sista besöket hos barnmorskan. Om bebisen inte kommit ut av sig själv innan söndag ska jag ringa till förlossningen och få en tid på måndag för bedömning av eventuell igångsättning. Det känns skönt att ha ett datum att förhålla sig till - sannolikt blir det en bebis senast på måndag. Tills dess ska jag väl stå ut med detta evinnerliga väntande). 

Illustrerar detta inlägg med snygg bild på mig i ansiktsmask (åkte buss idag till barnmorskan). Knasigt ändå att man inte längre tycker det är konstigt att folk använder munskydd? Det är ju så normaliserat nu. Annat var det i våras, då tyckte jag att folk överdrev som hade munskydd. Apropå munskydd förresten. Jag tycker den här typen av "nyheter" är så fåniga. Ja, det är klart att han borde använt munskydd i rusningstid. Men vill vi leva i ett angiverisamhälle och stå och peka finger åt varandra? Jag vill definitivt inte det. Även generaldirektörer är människor och alla gör fel ibland. Låt den som är utan skuld kasta första stenen, säger jag. 

Vecka 41 (BF+1).

Men vad roligt, jag gick visst över tiden den här graviditeten också. Härligt! Jättekul hörrni! 

Hur min kropp reagerar på att vara gravid #2

För snart fyra år sedan skrev jag detta inlägg, och jag tänkte att det kunde vara kul att titta på det igen och se om det stämmer även denna graviditet:

Ok, detta är väl knappast intressant för någon utom mig själv... Men det struntar jag i och kör på ändå med "fun facts" om hur min kropp betett sig hittills under två graviditeter:

Min hårbotten blir väldigt torr. Jag tvättar numera håret en gång i veckan (istället för två) och behöver aldrig använda torrschampo längre. Mycket praktiskt.

Stämmer även denna gång. 

Jag nyser minst en gång per dag, alltid tre-fyra nysningar per omgång. Är förmodligen mer täppt i näsan än vanligt.
Jag nyser i och för sig en del, men absolut inte så här mycket. 

Mitt kaffe- och sötsug försvinner helt för att sedan återkomma lite smått i slutet av graviditeten. Igår drack jag faktiskt kaffe för första gången på ett halvår. En blaskig kaffe latte från automat som inte direkt gav någon mersmak.

Japp. Dock har jag fortfarande inget kaffe- eller sötsug. Det kanske aldrig kommer tillbaka?!?!? Gud, så tråkigt det vore. 

Förutom massivt illamående och ryggont verkar min kropp hantera graviditeter rätt bra. Jag går inte upp så mycket i vikt, svullnar inte upp (kan t ex fortfarande ha ringar på mig och behöver inga stödstrumpor) och känner inte av någon foglossning. Men vem vet, kanske kommer det i slutet av denna graviditet (eller under en högst eventuell, väldigt avlägsen tredje graviditet)?

Stämmer helt. Det här är nog min lättaste graviditet, har inte ens fått någon halsbränna än vilket jag haft båda de två tidigare gångerna. 

Vecka 38 .

Den här graviditeten har gått så himla fort. Vecka 38 redan och mindre än tre veckor kvar till BF. Idag har jag mitt näst sista inbokade besök hos barnmorskan. Kanske blir det till och med det sista besöket, om ongen skulle få för sig att komma tidigt (vilket jag verkligen inte tror).

Jag har börjat få en hel del förvärkar nu. Det gör lite ont men jag tänker att det är bra tillfällen att öva på att andas och slappna aaaaav inför de riktiga värkarna. Jag kan inte påstå att jag är jättesugen på att genomgå en förlossning igen men det ska bli skönt när det är avklarat.

Förutom förvärkar, att det är jobbigt att gå/cykla/röra på sig och att jag blir andfådd av att gå i trappor, så känns det fortfarande helt okej att vara gravid. Jag har inte haft tid att tröttna än. Det är väl fördelen med att vänta tredje barnet, tiden att känna efter och hinna bli uttråkad finns helt enkelt inte. Nackdelen med att vara gravid för tredje gången är att det inte finns så mycket tid och möjlighet att vila som hade varit önskvärt. 

Mina tre målbilder.

Inför den annalkande förlossningen har jag tre målbilder som jag tänker ska fungera som motivation för att få ut ongen:

1. Att jag får upp bebisen på bröstet och bekantar mug den lilla minimänniskan för första gången. 

Mini-T😍

2. När de tre syskonen får träffa varandra för första gången. 

3. Äta en riktig ost- och charkbricka med bubbel till. Ska banne mig lägga en brieost och en flaska champagne i kylen så att det finns redo när jag kommer hem från BB. 

Veckosummering vecka 51.

Så går ännu en händelselös pandemivecka från våra liv och kommer aldrig åter. Det mest spännande som hänt den här veckan är väl att jag tagit mig utanför Malmös kommungränser, ända till Lund, typ två mil bort. Exotiskt med en helt annan stad än gamla vanliga Malmö (och med Malmö menar jag Videdal, den enda stadsdel jag rör mig i nuförtiden)! Var NATURLIGTVIS bara utomhus och rastade av barn i ett lerigt St Hans backar.

Mitt gäng, snart +1.

I morgon går jag in i graviditetsvecka 36. Kan då kalla mig höggravid och bör iaktta särskild försiktighet med tanke på corona. Nu är jag ju i och för sig redan försiktig, men jag får väl dra åt svångremmarna ännu lite mer. Jag ska fortsätta att umgås enbart utomhus med icke familjemedlemmar (de få jag nu träffar) och inte åka kollektivt. Dessutom kommer Anders jobba hemifrån tills bebisen kommit ut och H kommer vara hemma från förskolan tills dess också. Jag tänker i allra möjligaste mån undvika affärer. Nu går jag endast till mataffären och försöker då göra det på tider när det är lite folk, men jag ska nog försöka undvika det helt framöver. Snart går jag på ledighet, annars hade jag såklart fortsatt att jobba hemifrån. Julen firar vi bara vi fyra, eventuellt att vi träffar några vänner utomhus på julafton. Det blir ingen resa till Uddevalla i år. Tråkigt, men inte så mycket att göra åt när läget är som det är. Så får vi verkligen hoppas att jag och övriga familjen klarar oss undan corona. 

Förberedelser.

Det är mindre än två månader kvar tills bebis anländer och jag har börjat boa. Jag älskar det, att förbereda och pyssla inför vad som komma skall. Göra fint och plocka i ordning. Fundera över hur just den här lilla minimänniskan kommer vara. 

En bedside crib är inköpt och står bäddad och klar i sovrummet. Babykläderna är nedtagna från vinden och ligger sorterade i storleksordning i garderoben. Barnvagn är inköpt (erkänner, jag köpte den redan i somras när jag var typ i vecka 14) och babyskydd ska vi få låna av en kompis. Skötbordet ska tas in från garaget. Babysitter, babygym och bärsele ska plockas ner från vinden. Amningskläderna väntar i min garderob. En BB-väska ska packas men sedan, ja då är vi nog redo för lilla minimänniskans ankomst. Frågan är vad den lilla ska ha på sig på BB och när vi åker därifrån. Kanske blir det detta:

Push present.

Eftersom jag känner min käre make väldigt väl vid det här laget vet jag att jag inte kommer få någon push present den här gången heller. Så därför tänker jag, precis som när jag väntade H, köpa en push present till mig själv. Independent woman etc. Följande saker står på önskelistan:

Kjol med kaprifolmönster från Emma och Malena. Önskade mig en långklänning i det mönstret i push present 2017, nu vill jag ha kjolen i stället.

Vill också ha den här t-shirten med makrillar från Emma och Malena. Älskar det här mönstret, har x antal barnkläder med det på så nu är det väl dags att jag matchar dem. 

Varför inte ha ett makrillarmband till? Även det från Emma och Malena. 

Daisy-armband i guld från Georg Jensen. Så nätt, stilrent och fint.

Daisy-ringen är ju också väldigt fin...

Ett annat fint smycke är detta armband från Skultuna. Gillar att det är så nätt att det kan bäras tillsammans med andra armband (och dessutom har det kungliga kopplingar, precis som Daisy-smyckena, och sånt gillar ju min inre rojalist).

Ett fjärde armband jag gillar (är tydligen väldigt inne på armband just nu?) är detta färgglada från Caroline Svedbom. Kommer liva upp vilken outfit som helst. Den här varianten heter rainbow, men frågan är om inte tutti frutti är ännu finare. 

Tredje gången gillt .

I slutet av januari, om allt går som det ska, kommer sketonge nr 3 att anlända. Jag ska för tredje och sista gången få en liten liten bebis upp på bröstet och uppleva det fantastiska (och ibland skitjobbiga) i att få lära känna och ta hand om en yttepyttemänniska. Vilken ynnest det är. 

I vecka 7, dvs första veckan i juni, började gravidsymptomen komma. Jättetrött, illamående, kräkningar. Ville bara dricka cola och äta pastasallad och vitt bröd. Totalt osugen på choklad och glass och annat som jag vanligtvis inte tackar nej till - precis som med föregående graviditeter alltså. I vecka 7 började även magen smyga sig fram. Den bara exploderade från en dag till en annan och det skulle inte bli lätt att dölja den länge till.

Den här graviditeten är värre än den första men bättre än den andra. Ingen av mina graviditeter har varit särskilt härlig. Jag kommer aldrig förstå de som gillar att vara gravida. För mig är det bara en nödvändig och stundtals plågsam transportsträcka för att nå målet. Nu är jag i vecka 26 och mår förhållandevis bra, förutom lite ont i ryggen emellanåt. Märker av magen mer och mer och känner mycket rörelser där inne. Jag längtar tills januari! 

Gravidlista.

Hittade den här listan hos Hejhej vardag och var såklart tvungen att fylla i en egen version:

När blev du förälder?
18 september 2013. Andra gången 18 maj 2017.

Hur många barn har du?
Två, T och Harriet.

Var graviditeterna planerade?
Ja! Gick mycket fortare dock än vi trodde det skulle göra med ettan och tog betydligt längre tid med tvåan (för att jag hade noll koll på när min ägglossning var. När jag väl fattade det gick det väldigt fort).

När fick du reda på att du var gravid?
Med T i vecka sex, med H i vecka fem.

När berättade du om graviditeterna?
Lite olika för olika personer. Allt mellan vecka sex och fjorton.

Hur många barn vill du ha?
Tre. Ska bara få med mig Anders på det tåget också...

Tätt ihop eller långt isär?
Långt isär, absolut minst tre år, helst fyra-fem. Skulle aldrig orka två minisar samtidigt.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
Inte så mycket under första. Mer under andra eftersom Harriet hade en cysta i ena lungan, vilket upptäcktes på rutinultraljudet.

Hur var graviditeterna?
Den första rätt enkel, dock mycket ryggont i slutet. Den andra jobbig pga gravt illamående t o m vecka 31.

Gillade du att vara gravid?
Nej, särskilt inte under det grava illamåendet. Såg det som en nödvändig transportsträcka.

Visste du vilket biologiskt kön det skulle bli?
Andra gången ja, första gången nej (men rätt säker på att det var en kille eftersom en kollega på mitt dåvarande jobb berättat för mig hur man kunde se på ultraljudet vilket kön det är).

Hur var förlossningarna?
Första hemsk, andra helt ok. Har ju skrivit om det tidigare så behöver la inte dra det igen.

Hur var första bebistiden?
Med T: jobbig. Bearbetade förlossningen och försökte hantera den enorma omställningen det är att få sitt första barn. T var en lätt bebis men ville alltid vara i famnen och skrek när man la ner honom. Det var kämpigt. Det var väldigt ensamt också, bodde i Hässleholm där jag inte kände någon och var lite av ett ufo bland de andra mammorna.
Med H: en fröjd. Ok, inte alltid men så mycket lättare det är att vara föräldraledig när man inte mår psykiskt dåligt? Harriet är ju en glad och nöjd liten bebis som inte gör så mycket väsen av sig. Jag tycker det är roligt att vara föräldraledig nu, det tyckte jag inte förra gången (det var självklart mysigt också och inte bara jobbigt, men jag har haft bättre perioder i livet om en säger så). Sedan är det lättare för att jag gjort det (=tagit hand om bebis) innan. Allt är lättare andra gången.

Hade du bestämt namnen sedan innan?
T:s namn ja. Harriet var med på the shortlist och när hon kom ut såg hon verkligen ut som en Harriet.

Ett råd till blivande föräldrar?
T:s BVC-sköterska gav ett bra råd till mig när T var nyfödd. Hon sade att det enda jag behöver göra under föräldraledigheten (förutom att ta hand om barn) är att se till att jag går på toa och äter. Jag behöver inte tvätta, städa, handla etc. Allt sådant är en bonus.

Så otroligt bra på att skapa söta ongar?! 

Förlossningen.

Förstår att ni är många som suttit som på nålar och väntat på förlossningsberättelsen om när Harriet föddes. Nu behöver ni inte vänta längre för här har ni hela den spännande storyn:

På onsdagskvällen den 17:e maj vid halvtolvsnåret började jag känna en molande värk i magen, typ som mensvärk. Jag minns att jag tänkte att hmm, det blir kanske en bebis imorgon. Jag gick och lade mig och kunde faktiskt sova några timmar. Vid halv tre vaknade jag av att jag hade värkar. Jag gick upp och värmde en vetekudde och höll mot magen och andades igenom smärtan, som var helt hanterbar än så länge. Kl. 02.55 började jag ta tiden på värkarna, enligt värkappen som jag laddat ner. Är lite osäker på vilket intervall värkarna hade eftersom jag inte klockat alla men de kom någorlunda regelbundet.

Vid fyratiden vaknade Anders och kl. 04.31 ringde jag förlossningen. Då hade jag värkar var tredje minut ungefär och de gjorde rätt rejält ont. Vi åkte och lämnade Torsten hos hans farbror och faster och fortsatte sedan till kvinnokliniken i Malmö. Det var massa fartgupp på vägen vilka var helt olidliga att köra över. Fi fäen vad ont det gjorde!

Kl. 05.15 skrevs vi in på förlossningen. När jag kom in på rummet berättade barnmorskan att det inte fanns någon lustgas pga att någon mupp hade glömt beställa slangar. Jag fick lätt panik och fräste typ "skämtar du med mig?" varpå barnmorskan blev sur och sade att det inte var hennes fel. Nej, det fattade jag också... Men hon hade ju kunnat visa förståelse för min reaktion. Tycker jag. Hur som haver fick jag lägga mig på britsen och barnmorskan konstaterade att jag var nio centimeter öppen. Hon stack hål på hinnorna så att fostervattnet rann ut och där någon gång dök det trots allt upp lustgas, tack och lov. Som jag älskar lustgas! Vill gifta mig med den och få små lustgasbebisar.

Jag har ingen koll alls på hur lång tid det tog innan krystvärkarna började. Enligt Anders satte de igång efter en halvtimme cirka, dvs kvart i sex. Jag stod på knäna och hängde över den uppfällda huvudändan på sängen, fick lustgas mellan värkarna och krystade för kung och fosterland. Jag hade en liten dipp och fick panik när smärtan blev överväldigande men det gick över ganska snabbt. Jag fick bra stöd av undersköterskan och av Anders. Det värsta var innan varje krystvärk, konstigt nog. När väl värkarna kom var jag väldigt fokuserad.

Efter ett tag fick jag lägga mig i gynställning för det allra sista skedet. Jag tror att jag låg så i ungefär tio minuter och sedan var hon ute, kl. 06.30. Totalt var vi inne på förlossningen en timme och en kvart innan Harriet föddes.

Jag kände mig helt mörbultad efteråt och hade frossa och låg och skakade. Jag tycker  verkligen inte om tiden precis efter förlossningen, när man tror att det är över men nej - då ska moderkakan ut, man ska sys, det ska klämmas på magen och man är öm och helt slut. Dock så har man ju fått sin lilla ljuvliga bebis vilket väger upp det mesta.

Jag sprack mer den här gången än med Torsten, förmodligen för att Harriet kom ut med ansiktet uppåt (bebisar ska ju helst ha ansiktet nedåt) och för att hon var större (vägde 600 gram mer än Torsten).  Dock gick den här förlossningen betydligt bättre än förra gången. Så skönt att inte må dåligt efteråt, att kunna känna glädje över barnet och inte bara vilja gråta. Jag är väldigt, väldigt lättad över det. Den här gången kunde jag hantera smärtan på ett helt annat sätt; jag blev inte chockad av den så som jag blev första gången. Sedan hjälpte det nog också att det gick så fort nu, det blev mycket mindre tid som det gjorde ont på.

Direkt efter sade jag att jag aldrig gör om detta igen (vilket jag sade förra gången också) men nu känner jag ändå att mjo, kanske kanske ändå... Om tre-fyra år eventuellt. Vi får se. Jag stänger i alla fall inte dörren helt om en trea.

För den som vill läsa om när Torsten kom till världen finns det här och här.

Hon är här nu.

Hon kom till slut den 18:e maj, fyra dagar efter BF, efter en snabb och komplikationsfri förlossning. Klockan halv tre på natten vaknade jag av värkar, vid femtiden var vi på sjukhuset och prick halv sju var hon ute. 51 cm lång, 3855 gram tung och alldeles, alldeles ljuvlig. Än så länge namnlös men vi har en stark namnkandidat.

En utförlig förlossningsberättelse kommer naturligtvis så småningom. Till dess kan jag berätta att vilken enorm skillnad det är nu jämfört med förra gången. Då, när jag hade panik under i princip hela förlossningen och befann mig i chocktillstånd efteråt och bara grät i tio dagar. Nu, när jag faktiskt kunde hantera förlossningen (nästan) hela tiden och mår bra efteråt. Jag är öm och mörbultad och trött men jag är inte ledsen och jag kan tänka på förlossningen utan att gråta. Det var mitt mål och min önskan innan förlossningen och det känns väldigt skönt att det blev så. Men aldrig att jag gör om det igen (så sa jag dock förra gången också... Det är tur att man glömmer/förtränger, annars skulle inga barn få några syskon).

BF +3

Fortfarande ingen bebis men det ska i alla fall bli fint väder de kommande dagarna. Woop woop!

BF +2

Andra övertidsdagen. Det är märkligt - rent intellektuellt förstår jag ju att bebisen faktiskt kommer komma snart, men det känns verkligen inte så. Det känns som att den aldrig någonsin kommer födas ut utan jag kommer gravid forever and ever. Minns att jag kände exakt likadant förra gången. Det är tröttsamt det här, att gå med den tunga tunga magen och bara vänta och vänta.

Funderade på om vattnet gick i morse men förmodligen kissade jag bara på mig. Det här att vara gravid kan vara minst sagt förnedrande ibland.

BF +1

Första (och sista?) övertidsdagen. Jag googlar "så vet du att förlossningen börjat" och känner efter - var det där en värk eller bara en sammandragning? Men hittills verkar bebisen trivas väldigt bra där inne i magen och tycks inte vilja komma ut på ett tag.

Apropå magar - jag var tvungen att fota min skugga idag. Tyckte verkligen att jag såg ut som en Barbapappa:

BF!

Det är den 14:e maj, dagen D, dagen BF! Ingen bebis på g alls dock. Tidigare idag lossnade slemproppen men det behöver ju inte betyda någonting alls. Nej, det lär väl bli en övertidsbebis även denna gång:(

Vecka 40

Vecka 40 och fem dagar kvar till BF. Kan inte säga att jag har några direkta känningar av att bebisen är på g. Ska vi roa oss med att gissa när vi tror att den kommer? Jag gissar på lördag den 13 maj, dagen innan BF, mest för att det vore praktiskt att föda på en helg. Vad tror ni?

Vi kan även roa oss med att jämföra hur magen sett ut i vecka 40 i mina båda graviditeter:

 Med T...

...och med nuvarande bebis. Större mage och fler bristningar men utan den där konstiga "ringen" runt. Undrar varför jag fick en sådan förra gången?

I övrigt ska jag till barnmorskan idag, för sista gången hoppas jag. Ska också slappa, vila och kanske läsa lite. Och titta på Buffy såklart!

Preggolista version 2

Förra gången jag var gravid fyllde jag i en preggolista, så jag tänkte att jag gör la det den här gången också.

Hur gamla är du och din partner?

Jag är 33, Anders är 35.

Hur fick du beskedet att du var gravid?

Kissade på en sticka den 30:e augusti. Då hade jag varit gravid i cirka två veckor. Min vana trogen kissade jag sedan på ytterligare fyra-fem stickor de kommande dagarna för att verkligen veta att den där första stickan visade rätt.

Vilken vecka var du i då?

Vecka 4 blir det väl? 

Hur reagerade du när gravtestet var positivt?

Blev glad och förvånad. 

Hur berättade du för din partner att du var gravid?

Sa bara att det verkar som att jag är gravid. Kommer ärligt talat inte ihåg hans reaktion... 

Var det planerat?

Ja.

Hur lång tid tog det för dig att bli gravid?

13 månader cirka eftersom jag har en konstig menscykel (34 dagar istället för 28) och jag inte riktigt hade koll på den. Vi gick till en läkare till slut som informerade oss om när jag hade ägglossning. Då gick det med en gång. Så hade jag haft bättre koll på cykeln hade jag förmodligen blivit gravid långt tidigare. 

Var du orolig för missfall?

Det är väl man väl alltid? Dock minskade oron väldigt mycket när jag började må illa i slutet av september, eftersom starkt illamående = minskad risk för missfall.

Vem i er närhet fick veta nyheten först?
Jag berättade för några före detta kollegor dagen efter jag tagit första testet. Inte för att jag ville, men för att vi skulle på aw på Carib Kreol och jag hade pratat så mycket om deras goda drinkar. Det blev lite märkligt när jag istället beställer alkoholfri öl... Orkade inte komma på någon halvdålig förklaring så jag sade som det var. 

Hur gick ni ut med det officiellt?

Berättade på bloggen och Instagram i november. 

Hur reagerade din familj och dina vänner när du berättade att du var gravid?


De blev glada, såklart.

Tog ni reda på kön?

Ja. 

Känner du dig redo att bli mamma?


Frågan är väl snarare om jag känner redo att bli tvåbarnsmamma. Svaret på det är ja och nej. Känner mig absolut redo för att få en bebis igen men hur i helskotta orkar och hinner  man ta hand om två barn?! 

Hur känns det att ha en bebis i magen?

Den här gången känns graviditeten mest som en lång transportsträcka fram tills målet. 

Hur mycket har du gått upp i vikt under graviditeten?

Jag vet inte eftersom jag inte kollat på vågen när jag vägt mig hos barnmorskan. Men inte så mycket tror jag. 

Cravings? 

Inga alls. Har bara ätit mer olivolja än vanligt. Just nu vill jag helst äta kött, chips och choklad, men jag skulle inte kalla det cravings. 

Gravidkrämpor? 

Illamående från helvetet, klåda på magen, restless legs och halsbränna är väl det jag fått känna på. Inte allt samtidigt dock. 

Har ni några färdiga namn?

Vi har några olika förslag men inget som är helt givet. 

Hade ni lätt för att komma överens om namn?


Nej. Därför har vi inte heller något namn som är givet. 

Hur länge ska du vara mammaledig?

Till och med den 31 januari 2018.

Ska ni dela på föräldraledigheten?

Självklart. 

När är bebisen beräknad att komma?

14 maj. 

Ett foto från i fredags. Sista bilden på mig och magen på jobbtoan innan föräldraledigheten. 

Ledig utan barn.

Idag är första dagen av min nio månader långa föräldraledighet. T är på föris och bebis har inte anlänt än så jag är hemma ensam. Förstår ni hur jag njuter? Jag känner mig lite grann som en dålig morsa för att jag låter T vara på förskolan men samtidigt är det för gött att vara ledig på egen hand för att jag ska låta det dåliga samvetet ta över.

Min plan för denna ledighet är att sy gardiner till vardagsrummet, plantera om och duscha växter, läsa böcker, titta på Buffy och göra mig mentalt redo för att lillasyster ska komma. I princip allt praktiskt är förberett för bebbens ankomst: BB-väskan är redo, babysittern, skötbordet och babygymmet är på plats, alla bebiskläder är tvättade och blöjor i ministorlek är inhandlade. Det vi skippar den här gången är spjälsäng. Vi hade en till T som han aldrig sov i och vi räknar med att även tvåan bara kommer vilja samsova. Vi har fått låna ett babynest av en kompis, återstår att se om bebisen vill sova i det (T hade inte accepterat det).

Nu ska jag kolla klart på Buffy s03e05 och sedan är det dags att hämta T. #highlife