Tre nödvändiga grejer.

Tre absolut nödvändiga prylar när man är iväg någonstans med liten bebbe är följande:

1. Sittunderlag. Man vet aldrig när man behöver mata bebisen och att vara tvungen att sitta på en kall och våt bänk/trappa/trottoarkant är inte jättekul. Ett sittunderlag ligger därför alltid i barnvagnens varukorg.

2. Termosmugg. Kaffe är en nödvändighet för att överleva föräldraledigheten och för att kunna dricka kaffe när man är out & about behövs en termosmugg som håller kaffet varmt. Jag har en sådan här från Hydro flask, den är bra (= håller kaffet varmt och går att diska i maskin).

3. Choklad. Också en nödvändighet för att överleva föräldraledigheten. Min favoritchoklad är Fazer mjölkchoklad, Marabou helnöt och mörk choklad med havssalt.

Tre veckor.

Amningen fungerar bättre, efter att jag fått hjälp på amningsmottagningen. Baby bluesen har minskat rejält. J har fått börja med napp vilket har reducerat skrikiga kvällar och oroliga nätter avsevärt.

I övrigt tillbringar vi dagarna med att sova (J), glo på tv (jag) och scrolla på telefonen (jag). Jag börjar redan bli lite rastlös av att vara föräldraledig. Det händer ju ingenting. Jag längtar efter att 1) kunna träna, 2) vädret ska bli lite roligare så man vill umgås med folk utomhus, 3) att J ska bli lite större och att RS-virussäsongen ska gå över så man kan hitta på lite mer och 4) att min kompis K ska gå på föräldraledighet så vi kan umgås om dagarna. 

Sju fina grejer till bebis.

Vad jag lider brist på: sömn. Vad jag inte lider brist på: tid att slösurfa och hitta fina men onödiga grejer på internetet. Jag lever ju på föräldrapenning nuförtiden och kan inte direkt ta på mig spenderarbyxorna, men om jag hade gjort det skulle nog dessa saker slinka ner i en liten digital varukorg:

Söt liten kanin från Picca Loulou.

Hur många söta gosedjurskaniner behöver en två veckor gammal bebis? Minst två såklart. Denna fina kommer från Afroart.

En till gullig kanin, i form av en snuttefilt, behöver förstås bebisen. Från H&M. 

Har J redan denna body från Emma och Malena i storlek 62/68 och 74/80? Ja. Behöver hon ha den även i storlek 50/56? Nej. Vill jag att hon ska ha den i 50/56? Ja. 

Finaste stapelleksaken från Konges slöjd.

Om J hade behövt en till babyfilt hade jag definitivt köpt denna från Emma von Brömssens samarbete med Lindex (om jag köpt en pyjamas till henne i samma mönster i storlek 74? Svar ja).

Okej, jag erkänner - den här flamingomobilen från Geggamoja har jag faktiskt redan köpt till J (den hänger över hennes bedside crib som hon aldrig sover i). Den är så fin tycker jag att den förtjänar att få vara med i det här inlägget ändå. 

Ok, den här hängselkjolen är inte en bebispryl, men den får vara med ändå pga fin. "Måste" nog beställa en till H... Från H&M. 

Två veckor.

Om det är något jag lärt mig den senaste veckan så är det att inte ha några förväntningar på hur det kommer vara att ha en bebis. Jag hade en idé innan J föddes om att det skulle bli mer eller mindre likadant som bebistiden med H - det vill säga en bebis som i princip aldrig skrek, sov bra på nätterna och där amningen fungerade. Men så har det förstås inte blivit. Jag har fått så kallad baby blues och amningen strular. J är orolig på kvällarna och skriker en del. Hon sover visserligen oftast okej på nätterna men inte lika bra som H. Dessutom sover jag väldigt oroligt och vaknar ofta och måste kolla att hon andas. Plus att det såklart är tuffare att ta hand om en bebis när man redan har två andra barn.

För att sammanfatta kan man säga att den här veckan inte kommer gå till historien som en av de bättre i mitt liv. Jag önskar att jag kunde njuta mer av den här första bebistiden för jag vet ju hur fort tiden går (även om det inte känns så just nu) men det är svårt. Jag hoppas att amningen löser sig, för om den gör det tror jag att det mesta kommer kännas lättare. 

En vecka.

I en hel vecka har hon funnits på utsidan nu, lilla J. De första dagarna i livet var hon lite skrikig och orolig av sig, men numera sover hon mest. Sover och äter och vill ha mycket närhet. Tycker inte om blöjbyten och klädpåtagning, i övrigt verkar hon nöjd med livet. 

Storasyskonen då, hur har de reagerat? Inte särskilt mycket. De är stolta och glada och vill gärna mysa och gosa med bebisen.

Och hur jag klarat av övergången från två till tre barn? Förutom att det gör ont som 17 att amma och ryggen värker så går det bra. Jag tycker det var en större omställning att gå från ett till två barn än från två till tre (och den allra största omställningen var att få första barnet). Jag får erkänna dock att jag trodde jag skulle vara en 'coolare' mamma vid det här laget. Men det finns ju så mycket att oroa sig för med en nyföding, trots att jag gjort detta två gånger innan. Sover hon för mycket? Äter hon tillräckligt? Hur varmt ska jag klä henne när vi går ut i minusgrader? Hur länge kan man vara ute i minusgrader med en nyföding? Är hon lite gulaktig i huden? Är hon bara trött eller verkar hon lite slö? Etc osv.

En sak som är väldigt trist i dessa pandemitider är att man inte får visa upp bebisen för folk. Normalt sett får man väl aldrig så många besök som när man har en liten nyfödd hemma. Så blir det ju inte nu. Och eftersom det är kallt och snöigt ute är det inte riktigt läge att ses utomhus heller. Eller, det kan man ju göra en liten stund, men jag känner mig oerhört osugen på att amma i det här vädret. Men det är bara att inse att den här föräldraledigheten kommer bli annorlunda än de tidigare. 

När J kom till världen.

Åtta dagar efter BF - den 1 februari - åkte jag till BB för att få en bedömning om förlossningen skulle sättas i gång. Vid halv två på eftermiddagen blev jag undersökt och fick en hinnsvepning (som gjorde fruktansvärt ont). Efter det fick jag en hel del sammandragningar och det bestämdes att jag skulle bli igångsatt. Halv fyra skickades jag till förlossningen, där det konstaterades att jag hade värkar. På en skala mellan 1-10 kändes de som 4:or. Kl 16.45 togs det hål på fosterhinnorna. Jag ställde mig i duschen och tog mig igenom värkarna med andning och varmt vatten. Efter en stund kände jag att värkarna snarare var 6-7 på skalan. Gick ur duschen cirka kl 18 och sade till Anders att jag ville ha lustgas. Fick en låg dos som kändes för svag nästan direkt. Jag minns att jag sade till Anders att höja och efter detta är minnet något dimmigt. 

Jag kommer ihåg att jag hängde över en gåstol när jag plötsligt kände en krystvärk och skrek till Anders att "nu kommer bebisen!". Undersköterskan och barnmorskan kom in i rummet och jag fick klättra upp i sängen. Barnmorskan konstaterade att jag var helt öppen och jag krystade för kung och fosterland i vad som kändes som tre minuter (i verkligheten: sju minuter) och så var hon ute kl 18.32.

Det gick väldigt snabbt, och var faktiskt inte en särskilt jobbig förlossning (tack för det, lustgasen!). Jag var inställd på att det skulle ta längre tid eftersom det ofta gör det när man blir igångsatt och det kändes även som att personalen trodde det skulle ta längre tid. När jag fortfarande var på BB fick jag träffa en narkosläkare som var väldigt säker på att jag skulle vilja ha epidural. Det fanns det ju inte riktigt tid för, om man säger så. Sammanfattningsvis kan jag säga att det är den bästa och lättaste av de tre förlossningar jag gjort. Jag är glad, lättad och tacksam över att allt gick bra och att jag födde ett friskt litet barn. Eller litet och litet, hon vägde 3970 gram och var 49 cm lång, så det är en redig tösabit.

Lilla J❤️