Hej Anna, 15 år.

Idag 11:e oktober är det internationella flickdagen, som kvinnodagen 8:e mars fast med fokus på flickor. På twitter är det många som uppmärksammar denna viktiga dag med att skriva saker de önskat att de hade vetat när de var 15 år. Jag är inte den som är den så jag hakar på.

Jag önskar att jag hade vetat att

...man inte måste vara smal och snygg. Livet kan bli rätt bra ändå.

...det finns bra killar.

...jag faktiskt skulle få en pojkvän en dag.

...höga betyg inte är det viktigaste som finns.

...högskoleprovet fanns.

...högstadiet har ett slut och livet blir så, så mycket bättre efteråt.

...det är helt okej att inte bete sig utifrån vad som är norm och vad som förväntas av en. Det är okej att ta plats, att vara gapig, att ha "konstiga" kläder.

...tjejjourerna fanns.

...ångesten blev mindre efter några år. Den försvann inte men blev mer hanterbar.

...jag duger.

om harm reduction och Västberga-modellen

Idag rör sig Womance ftw:s enkvinnoredaktion utanför sin comfort zone, dvs feminismen, för att diskutera "vård" av missbrukare. Jag tänker förstås på Västberga, boendet där missbrukare får fortsätta ta droger istället för att få vård och hjälp att bli av med sitt beroende. Den här typen av boende kostar ungefär hälften så mycket som ett rehabiliteringsställe. Det är i mitt tycke uppenbart att politiker skickar hit folk fall för att spara pengar, istället för att skicka dem någonstans där de faktiskt kan bli bättre.

Västberga-boendet som ett typiskt exempel på harm reduction (skadereduktion), dvs att istället för att åtgärda ett problem så gör man problemet lite lättare att uthärda, gör det lite mindre "smutsigt". T ex som sprututbytesverksamhet eller när man delar ut kondomer till sexköpare. Jag har väldigt svårt för harm reduction, jag tycker det är att sätta ett band-aid on a bullet wound. Jag förstår att det finns och jag vet att tanken bakom är god men det är ett alldeles för kortsiktigt tänkande. Fokus bör läggas på att bli av problemet för gott istället, inte att lappa-och-laga lite halvhjärtat. Harm reduction blir också ett slags legitimerande av problemet; genom att underlätta för missbrukare att knarka säger man att det är okej att ta droger och okej att förstöra sitt liv. Jag tycker inte riktigt det är statens uppgift att underlätta en olaglig verksamhet.

Harm reduction är förstås en ekonomisk fråga. Det är lättare att göra något litet som gör det tillfälligt bra än att satsa mycket pengar och tid på att nå en långsiktig lösning. Det är lättare och billigare att slänga in ett gäng missbrukare i ett hus och låta dem knarka ihjäl sig än att låta dem få riktig behandling. Det är lättare och billigare att så sexköpare att använda kondom än att få män att låta bli att köpa sig tillgång till kvinnors kroppar. Det är lättare och billigare att ge upp, att vända ryggen till, än att verkligen satsa.

Självklart tycker jag att det är bra att samhällets utslagna får någonstans att bo. Men då får det vara nolltolerans mot droger på ett sådant boende.

När blev regeringen jämställdister?

Det här gör mig så himla himla ARG. Att regeringen säger att "[d]e framgångar jämställdhetssträvandena vunnit under senare decennier har i hög grad förändrat kvinnors livssituation" samtidigt som det kommer rapporter om att det kommer dröja hundra år innan kvinnors löner är ikapp männens - det är ett hån. Fortfarande våldtas, misshandlas och mördas kvinnor av män, i en extremt mycket högre omfattning än det omvända. Forftarande sexualiseras och objektifieras kvinnor i mycket större utsträckning än män. Fortfarande är det män som som köper kvinnor i prostitution, inte det motsatta. Fortfarande är det kvinnor som kallas slampor och som förvägras rätten att bestämma över sin egen kropp, inte männen. Osv osv osv. Och ändå tycker regeringen att det är dags att satsa på männen. Regeringen, skulle ni kunna visa på vilket remarkabelt sätt kvinnors livssituation förändrats (och förbättrats, antar jag)? Har antalet våldtäkter minskat? Har mängden mördade kvinnor minskat? Har tafset i skolorna minskat? Vågar fler tjejer gå ute själva när det är mörkt?

Så länge mäns våld mot kvinnor (psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt, sexualiseringen av det offentliga rummet osv) existerar i så stor omfattning som den gör så får männen ursäkta men jag tycker inte att fokus ska läggas på deras problem. Det må vara synd om männen, men det är fortfarande väldigt mycket mer synd om kvinnorna. 

Fick ett litet utbrott på twitter...

Läs nerifrån och upp:

Få saker gör mig så arg som när folk säger att prostitution är ett arbete, särskilt när detta "folk" är världens största organisation som jobbar för mänskliga rättigheter, dvs FN. Shame on you.