Tre veckor.

Amningen fungerar bättre, efter att jag fått hjälp på amningsmottagningen. Baby bluesen har minskat rejält. J har fått börja med napp vilket har reducerat skrikiga kvällar och oroliga nätter avsevärt.

I övrigt tillbringar vi dagarna med att sova (J), glo på tv (jag) och scrolla på telefonen (jag). Jag börjar redan bli lite rastlös av att vara föräldraledig. Det händer ju ingenting. Jag längtar efter att 1) kunna träna, 2) vädret ska bli lite roligare så man vill umgås med folk utomhus, 3) att J ska bli lite större och att RS-virussäsongen ska gå över så man kan hitta på lite mer och 4) att min kompis K ska gå på föräldraledighet så vi kan umgås om dagarna. 

Sju fina grejer till bebis.

Vad jag lider brist på: sömn. Vad jag inte lider brist på: tid att slösurfa och hitta fina men onödiga grejer på internetet. Jag lever ju på föräldrapenning nuförtiden och kan inte direkt ta på mig spenderarbyxorna, men om jag hade gjort det skulle nog dessa saker slinka ner i en liten digital varukorg:

Söt liten kanin från Picca Loulou.

Hur många söta gosedjurskaniner behöver en två veckor gammal bebis? Minst två såklart. Denna fina kommer från Afroart.

En till gullig kanin, i form av en snuttefilt, behöver förstås bebisen. Från H&M. 

Har J redan denna body från Emma och Malena i storlek 62/68 och 74/80? Ja. Behöver hon ha den även i storlek 50/56? Nej. Vill jag att hon ska ha den i 50/56? Ja. 

Finaste stapelleksaken från Konges slöjd.

Om J hade behövt en till babyfilt hade jag definitivt köpt denna från Emma von Brömssens samarbete med Lindex (om jag köpt en pyjamas till henne i samma mönster i storlek 74? Svar ja).

Okej, jag erkänner - den här flamingomobilen från Geggamoja har jag faktiskt redan köpt till J (den hänger över hennes bedside crib som hon aldrig sover i). Den är så fin tycker jag att den förtjänar att få vara med i det här inlägget ändå. 

Ok, den här hängselkjolen är inte en bebispryl, men den får vara med ändå pga fin. "Måste" nog beställa en till H... Från H&M. 

Två veckor.

Om det är något jag lärt mig den senaste veckan så är det att inte ha några förväntningar på hur det kommer vara att ha en bebis. Jag hade en idé innan J föddes om att det skulle bli mer eller mindre likadant som bebistiden med H - det vill säga en bebis som i princip aldrig skrek, sov bra på nätterna och där amningen fungerade. Men så har det förstås inte blivit. Jag har fått så kallad baby blues och amningen strular. J är orolig på kvällarna och skriker en del. Hon sover visserligen oftast okej på nätterna men inte lika bra som H. Dessutom sover jag väldigt oroligt och vaknar ofta och måste kolla att hon andas. Plus att det såklart är tuffare att ta hand om en bebis när man redan har två andra barn.

För att sammanfatta kan man säga att den här veckan inte kommer gå till historien som en av de bättre i mitt liv. Jag önskar att jag kunde njuta mer av den här första bebistiden för jag vet ju hur fort tiden går (även om det inte känns så just nu) men det är svårt. Jag hoppas att amningen löser sig, för om den gör det tror jag att det mesta kommer kännas lättare. 

En vecka.

I en hel vecka har hon funnits på utsidan nu, lilla J. De första dagarna i livet var hon lite skrikig och orolig av sig, men numera sover hon mest. Sover och äter och vill ha mycket närhet. Tycker inte om blöjbyten och klädpåtagning, i övrigt verkar hon nöjd med livet. 

Storasyskonen då, hur har de reagerat? Inte särskilt mycket. De är stolta och glada och vill gärna mysa och gosa med bebisen.

Och hur jag klarat av övergången från två till tre barn? Förutom att det gör ont som 17 att amma och ryggen värker så går det bra. Jag tycker det var en större omställning att gå från ett till två barn än från två till tre (och den allra största omställningen var att få första barnet). Jag får erkänna dock att jag trodde jag skulle vara en 'coolare' mamma vid det här laget. Men det finns ju så mycket att oroa sig för med en nyföding, trots att jag gjort detta två gånger innan. Sover hon för mycket? Äter hon tillräckligt? Hur varmt ska jag klä henne när vi går ut i minusgrader? Hur länge kan man vara ute i minusgrader med en nyföding? Är hon lite gulaktig i huden? Är hon bara trött eller verkar hon lite slö? Etc osv.

En sak som är väldigt trist i dessa pandemitider är att man inte får visa upp bebisen för folk. Normalt sett får man väl aldrig så många besök som när man har en liten nyfödd hemma. Så blir det ju inte nu. Och eftersom det är kallt och snöigt ute är det inte riktigt läge att ses utomhus heller. Eller, det kan man ju göra en liten stund, men jag känner mig oerhört osugen på att amma i det här vädret. Men det är bara att inse att den här föräldraledigheten kommer bli annorlunda än de tidigare. 

När J kom till världen.

Åtta dagar efter BF - den 1 februari - åkte jag till BB för att få en bedömning om förlossningen skulle sättas i gång. Vid halv två på eftermiddagen blev jag undersökt och fick en hinnsvepning (som gjorde fruktansvärt ont). Efter det fick jag en hel del sammandragningar och det bestämdes att jag skulle bli igångsatt. Halv fyra skickades jag till förlossningen, där det konstaterades att jag hade värkar. På en skala mellan 1-10 kändes de som 4:or. Kl 16.45 togs det hål på fosterhinnorna. Jag ställde mig i duschen och tog mig igenom värkarna med andning och varmt vatten. Efter en stund kände jag att värkarna snarare var 6-7 på skalan. Gick ur duschen cirka kl 18 och sade till Anders att jag ville ha lustgas. Fick en låg dos som kändes för svag nästan direkt. Jag minns att jag sade till Anders att höja och efter detta är minnet något dimmigt. 

Jag kommer ihåg att jag hängde över en gåstol när jag plötsligt kände en krystvärk och skrek till Anders att "nu kommer bebisen!". Undersköterskan och barnmorskan kom in i rummet och jag fick klättra upp i sängen. Barnmorskan konstaterade att jag var helt öppen och jag krystade för kung och fosterland i vad som kändes som tre minuter (i verkligheten: sju minuter) och så var hon ute kl 18.32.

Det gick väldigt snabbt, och var faktiskt inte en särskilt jobbig förlossning (tack för det, lustgasen!). Jag var inställd på att det skulle ta längre tid eftersom det ofta gör det när man blir igångsatt och det kändes även som att personalen trodde det skulle ta längre tid. När jag fortfarande var på BB fick jag träffa en narkosläkare som var väldigt säker på att jag skulle vilja ha epidural. Det fanns det ju inte riktigt tid för, om man säger så. Sammanfattningsvis kan jag säga att det är den bästa och lättaste av de tre förlossningar jag gjort. Jag är glad, lättad och tacksam över att allt gick bra och att jag födde ett friskt litet barn. Eller litet och litet, hon vägde 3970 gram och var 49 cm lång, så det är en redig tösabit.

Lilla J❤️

Väntar och väntar och väntar (BF+4).

Jahapp, då har man gått fyra dagar över tiden. Kul!!! Idag var jag på sista besöket hos barnmorskan. Om bebisen inte kommit ut av sig själv innan söndag ska jag ringa till förlossningen och få en tid på måndag för bedömning av eventuell igångsättning. Det känns skönt att ha ett datum att förhålla sig till - sannolikt blir det en bebis senast på måndag. Tills dess ska jag väl stå ut med detta evinnerliga väntande). 

Illustrerar detta inlägg med snygg bild på mig i ansiktsmask (åkte buss idag till barnmorskan). Knasigt ändå att man inte längre tycker det är konstigt att folk använder munskydd? Det är ju så normaliserat nu. Annat var det i våras, då tyckte jag att folk överdrev som hade munskydd. Apropå munskydd förresten. Jag tycker den här typen av "nyheter" är så fåniga. Ja, det är klart att han borde använt munskydd i rusningstid. Men vill vi leva i ett angiverisamhälle och stå och peka finger åt varandra? Jag vill definitivt inte det. Även generaldirektörer är människor och alla gör fel ibland. Låt den som är utan skuld kasta första stenen, säger jag. 

Vecka 41 (BF+1).

Men vad roligt, jag gick visst över tiden den här graviditeten också. Härligt! Jättekul hörrni! 

Veckosummering vecka 2

En dag kom det lite lite snö i Malmö, till barnens stora lycka. 

Jag kollar om en av mina favoritserier, The 100, från början. Jag gillar serien, men den är fullproppad med logiska luckor och frågetecken. Till exempel: ett antal människor (drygt 2000) har levt ombord på ett rymdskepp i hundra år. Hur sjutton har de kunnat tillgodose behovet av färskt vatten under denna tid? Och mat? Varför finns det inga äldre människor, bebisar, småbarn eller gravida med i serien? 

T har börjat gå till och hem från skolan själv. Stort!

Jag är nu i vecka 39 (38+6) i graviditeten och det är en vecka kvar till BF. Jag har en del förvärkar men tror inte att bebben är på g än. Nu börjar jag verkligen känna att det ska bli skönt att inte vara gravid, det är så segt att släpa runt på denna trötta och otympliga kropp. Jag är lite nervös inför förlossningen dock, jag hoppas den går lika bra som när jag födde H. 

@hemnetknarkarna på Instagram postade ett inlägg som var ett tips från mig, nämligen detta:

Stort!

Hur min kropp reagerar på att vara gravid #2

För snart fyra år sedan skrev jag detta inlägg, och jag tänkte att det kunde vara kul att titta på det igen och se om det stämmer även denna graviditet:

Ok, detta är väl knappast intressant för någon utom mig själv... Men det struntar jag i och kör på ändå med "fun facts" om hur min kropp betett sig hittills under två graviditeter:

Min hårbotten blir väldigt torr. Jag tvättar numera håret en gång i veckan (istället för två) och behöver aldrig använda torrschampo längre. Mycket praktiskt.

Stämmer även denna gång. 

Jag nyser minst en gång per dag, alltid tre-fyra nysningar per omgång. Är förmodligen mer täppt i näsan än vanligt.
Jag nyser i och för sig en del, men absolut inte så här mycket. 

Mitt kaffe- och sötsug försvinner helt för att sedan återkomma lite smått i slutet av graviditeten. Igår drack jag faktiskt kaffe för första gången på ett halvår. En blaskig kaffe latte från automat som inte direkt gav någon mersmak.

Japp. Dock har jag fortfarande inget kaffe- eller sötsug. Det kanske aldrig kommer tillbaka?!?!? Gud, så tråkigt det vore. 

Förutom massivt illamående och ryggont verkar min kropp hantera graviditeter rätt bra. Jag går inte upp så mycket i vikt, svullnar inte upp (kan t ex fortfarande ha ringar på mig och behöver inga stödstrumpor) och känner inte av någon foglossning. Men vem vet, kanske kommer det i slutet av denna graviditet (eller under en högst eventuell, väldigt avlägsen tredje graviditet)?

Stämmer helt. Det här är nog min lättaste graviditet, har inte ens fått någon halsbränna än vilket jag haft båda de två tidigare gångerna. 

Vecka 38 .

Den här graviditeten har gått så himla fort. Vecka 38 redan och mindre än tre veckor kvar till BF. Idag har jag mitt näst sista inbokade besök hos barnmorskan. Kanske blir det till och med det sista besöket, om ongen skulle få för sig att komma tidigt (vilket jag verkligen inte tror).

Jag har börjat få en hel del förvärkar nu. Det gör lite ont men jag tänker att det är bra tillfällen att öva på att andas och slappna aaaaav inför de riktiga värkarna. Jag kan inte påstå att jag är jättesugen på att genomgå en förlossning igen men det ska bli skönt när det är avklarat.

Förutom förvärkar, att det är jobbigt att gå/cykla/röra på sig och att jag blir andfådd av att gå i trappor, så känns det fortfarande helt okej att vara gravid. Jag har inte haft tid att tröttna än. Det är väl fördelen med att vänta tredje barnet, tiden att känna efter och hinna bli uttråkad finns helt enkelt inte. Nackdelen med att vara gravid för tredje gången är att det inte finns så mycket tid och möjlighet att vila som hade varit önskvärt.