Ska killar få vara Lucia?

Yes - äntligen någon som tänker som jag kring detta med att "killar minsann också ska få vara Lucia!". Jag har känt mig tämligen ensam i min åsikt.

Tankar om detta?

En längtan.

Sju månader är hon på måndag, min bebis som inte är så himla pyttig längre. Om blott fem månader är hon ett år, galet! Jag träffade en tre veckor gammal bebis i onsdags och alltså jisses, vilket litet knyte. Kan inte fatta att Harriet varit så liten? Jag kan inte heller fatta att hon kanske är min sista bebis. Jag vill inte, kan inte, tänka att det är så. Att mjukliften, spädbarnsinlägget till bärselen, babygymmet, babysittern och kläderna upp till storlek 68 som vi lagt undan aldrig mer kommer användas (i alla fall inte av ett barn som vi har gjort). Jag måste ha en till, så är det bara. Måste få uppleva en ny ljuvlig och värnlös liten skrutt en gång till. Inte än på ett tag men om några år. När Harriet växt upp lite, format en personlighet och fått vara minstingen ett tag. För jag är långt ifrån färdig med spädbarns- småbarnstiden. Om jag nu någonsin kommer känna mig färdig? Ibland kan jag känna lite avund mot de som verkligen känner sig färdiga efter två barn. Livet vore lättare om jag inte ville ha fler - men det vore väl högst olikt mig att välja det som är lätt.

Min önskelista.

Snart är det jul! Materialistisk som jag är önskar jag mig förstås en massa saker, till exempel detta:

SÅ snygg kruka från Oyoy. Denna vet jag redan att jag kommer få, eftersom jag köpt den till mig själv som en julklapp från Anders. Japp, så jobbar vi... Finns t ex här.

Rävhalsband i stål från Edblad. Man stödjer dessutom Naturskyddsföreningen om man köper detta, så det är ju faktiskt ett fullt legitimt habegär på detta fina smycke.

En sådan här korg att använda som blomkruka. Har egentligen ingen plats för den men den är ju så fin. Från Granit.

Svintråkig sak att önska sig men jag behöver verkligen ett par skalbyxor. Är trött på att hämta och lämna på förskolan och hänga på lekplatser i regn och bli blöt. Dessa är från Stadium.

Mössa och halsduk i kashmir, från HM.

Den här fina tomten från Afroart. Så kul med lite annorlunda julpynt tycker jag!

På tal om julpynt vill jag ha en liten tomteluva till min träapa (som jag fick i julklapp förra året).

Fulsnygg kudde med lama från Lagerhaus.

Jobbig lista.

Ligger och ammar i sängen och passar på att fylla i den här listan som jag hittade på Katta Kvacks blogg:

Vad ville du jobba med när du var barn?
Jag ville bli lärare, journalist eller statsminister.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
Kulturjournalist, lärare, forskare eller författare.

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen i skolan?
Mina bästa ämnen har alltid varit svenska och andra språk (engelska, franska och latin). Borde nog ha satsat mer på språk än vad jag gjort. Sämsta ämnet gympa, träslöjd och teknik. Är mer the sensitive bookish type än fysiskt skicklig (fast syslöjd var jag bra på).

Vilket var ditt allra första jobb?
Typ renhållningsarbete. Ett sommarjobb via kommunen, fick 25 kr i timmen för att plocka skräp på stränder och i parker.

Vad har du haft för olika betalda jobb?
Renhållningsarbetare
Sekreterare på sjukhus
Vårdbiträde inom äldreomsorgen (i flera olika omgångar)
Medlemsvärvare för Greenpeace (vidrigt jobb)
Restaurangbiträde på McDonald's (fi fäen, mitt absolut värsta jobb)
Butiksbiträde i museibutik
Au pair i Bryssel och London
Personlig assistent
Sekreterare på advokatbyrå
Samordnare på tjejjour
Notarie på förvaltningsrätt
Föredragande jurist på förvaltningsrätt
Jurist på en ideell organisation
Beslutsfattare på statlig myndighet
...och säkert något mer jobb som jag glömt nu.

Vad har du för utbildning?
Juristexamen plus en master i international human rights law (visst låter det flådigt?) plus lite lösa kurser inom juridik. Har även  läst A-kurser i litteraturvetenskap, internationella relationer, kreativt skrivande och idéhistoria samt 30 poäng spanska för nybörjare samt lite andra lösa småkurser. Jag har läst motsvarande drygt åtta års heltidsstudier.

Vad går ditt nuvarande jobb ut på?
Att fatta beslut och coacha mina medarbetare.

Vad är dina starka respektive svaga sidor på jobbet?
Mina starka sidor är att jag är snabb, effektiv och inte krånglar till saker i onödan. Jag är en schysst kollega som ställer upp och hjälper till. Dessutom är jag "lagom social" enligt min chef, hehe. Min svagaste sida är att jag är dålig på att säga ifrån och att ge negativ kritik.

Nämn något du är extra stolt över att ha gjort i ditt jobb?
Skapat en bra stämning och god sammanhållning pga är en bra och trevlig medarbetare.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det jobb du har i dagsläget?
Jag skulle vilja doktorera eller jobba som någon form av skribent.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?
Att jobba som typ kurator eller biståndshandläggare eller dylikt. Skulle aldrig orka lyssna på folks problem dagarna i ända.

Vad gör du om fem år?
Förhoppningsvis har jag något slags personalansvar. Eller så har jag lämnat humanjuridiken bakom mig och jobbar kanske med upphandlingar istället.

Harriet sex månader.

Hej Harriet, nu är du sex månader gammal. Hur känns det?
- Bra! Nu får jag äntligen äta riktig mat. Mamma däremot verkar tycka att det är lite vemodigt att tiden går så himla fort. Snart kanske jag kryper ju! Och går, och pratar osv.

Hur funkar sömnen?
- Utmärkt, tackar som frågar. Jag brukar sova en stund runt tio på förmiddagen och sedan en stund runt två på eftermiddagen. Sammanlagt sover jag oftast cirka 1-1.5 timme dagtid. Jag somnar för natten vid halv sju och vaknar vid halv åtta på morgonen (men vaknar och äter förstås några gånger per natt). Jag är ju en sådan där superbebis som haft rätt dygnsrytm sedan dag ett - det är min mamma mycket tacksam över.

Och maten då?
- Jag vill smaka allt som mamma, pappa och Torsten äter och blir jättearg när jag inte får göra det. Så det ska bli skönt för alla inblandade att jag nu får börja äta annat än bröstmjölk.

Vilken är den vanligaste frågan folk ställer om dig?
- "Är hon alltid så här glad"? (Svar: ja.)

Annars då?
- Livet är gött! Finns inte mycket att klaga på förutom att jag får för lite uppmärksamhet ibland. Och att mamma envisas med att jag ska åka vagn. Det är mycket mysigare att bli buren ju. Min storebror är väldigt rolig, mysig och busig och får mig att skratta som ingen annan kan. Jag har verkligen tur som har en så snäll och underhållande bror. Jag tycker om att sitta och leka (dvs undersöka allt med händer och mun), rulla runt, spana på folk och gunga, något jag testade för första gången tidigare i veckan.

Att värdera barns lek.

En (tyvärr vanligt förekommande) företeelse bland dagens föräldrar (mammor) är att nedvärdera pojkars lek. Ja, jag skriver pojkar, eftersom barns lekar till stor del tycks vara väldigt könsuppdelade. Jag är så TRÖTT på att flickors lek ska ses som så mycket "bättre" än pojkars. Jag blir TOKIG av att läsa sådana här fördömande åsikter (skärmdumpar från Instagram och Kitty Jutbrings blogg):

En inte särskilt avancerad gissning är att de som har dessa åsikter är mammor till flickor eller pojkar under tre och ett halvt  års ålder, dvs barn som ännu inte börjat leka dessa "förfärliga" krigslekar. Jag var själv sådan tills min son började bygga pistoler av lego och siktade med fingrarna på allt och alla och skrek "pjom! Pjom!".

Jag kan inte relatera över huvudtaget (alla män jag pratat med om detta nickar dock igenkännande). Vi har inte gett honom några leksaksvapen. Vi har inte uppmuntrat krigs- och vapenlekar. Han har fått alla möjliga olika leksaker men just nu är detta en favoritlek. Vem är jag att döma och bestämma över vilka fantasi- och rollekar min son sysselsätter sig med, så länge han inte skadar någon? Jag varken kan (HUR tvingar man ens ett barn att sluta leka en viss rollek?) eller vill det. Han är en snäll, omtänksam och empatisk person och jag tvivlar mycket starkt på att han kommer växa upp till massmördare för att han lekte krig i sin barndom (särskilt med tanke på att mer eller mindre alla män verkar gå igenom en krigslekarfas). Underbara Clara har skrivit klokt om detta här.

Bara för att det är gulligt...

...så slänger jag in den här också:

Världens Gladaste Bebis™ 

Rik.

Jag kan inte påstå att jag är rik när det kommer till pengar, men när jag ligger i sängen med ett sovande barn på vardera sida, då känner jag mig rik (och oändligt tacksam och väldigt lyckligt lottad). Rik på den enorma kärlek man hela tiden får och ger som förälder. Underbara, fantastiska ungar, vad har jag gjort för att förtjäna er?

Fem månader och tre dagar.

Fem månader och tre dagar gammal är hon nu, Harriet Asta Margareta. Fortfarande en otroligt glad och social liten skrutt som gärna träffar folk. Hon gillar att bli pussad på, särskilt på magen. Det rullas hej vilt nu och hon ligger inte längre kvar där jag lägger henne. Hon sitter jättebra i barnstol och har börjat öva lite smått på att sitta på egen hand. Hon gillar att prata och göra någon slags glada tjut. Hon har ingenting emot att stå i centrum och är långt ifrån någon blyg viol. Hon är väldigt nyfiken på det mesta men framförallt på mat. Hon vill gärna smaka på allt vi äter och den stora favoriten är banan. Allt ska undersökas med munnen.

Övar på att sitta. 

Gillar numera att åka vagn = mamma behöver inte bära lika mycket i bärsele. Det gör en mamma glad! 

Frustrationen över att fastna i babygymmet. 

Med världens bästa och roligaste storebror. 

Älskade snäckan! 

Att fostra ett barn.

Det är rätt kul att läsa mina gamla inlägg om föräldraskap (finns under etiketten föräldraskap till höger). Jag hade så fina tankar om ett s.k. nära föräldraskap, där man ser barnet som en jämlike, visar respekt, säger nej så lite som möjligt och aldrig har konsekvenser/straff för vissa beteenden. Det funkade bra de tre första åren, tills T:s jagutveckling (=trotsålder) kom i gång med full kraft.

Det känns som att vi får igen nu för att vi varit för slappa/snälla/mesiga tidigare. Ibland beter T sig som en riktig snorunge där han tror att han kan göra och säga vad som helst utan att något händer. Lite så har det väl varit också, fram tills nu. För nu har jag börjat lyssna på podden Barnvagnspromenader med min föräldraskapsguru Louise Hallin. Det har fått mig att inse att det är auktoritativt föräldraskap som är grejen. Dvs att ha tydliga gränser och ramar men samtidigt vara lyhörda för barnet och lyssna på det. Att bete sig på ett icke önskvärt sätt (till exempel att inte plocka upp leksaker  efter sig)  får konsekvenser, som att inte få se på tv.

Vi får se om vi tycker det här funkar. Stackars första barnet, det är ju verkligen experimentbarnet där man famlar i blindo och hoppas på det bästa, men sedan har man väl förhoppningsvis lärt sig något till barn nummer två.