Torsten åtta veckor

Vi tar den i punktform, den åttonde veckan i Torstens liv:

- Vi hade vår första mamma/barndejt och Torsten var för första gången på Ikea. Vi var också på babycafé på öppnis och dit kommer jag definitivt gå varje vecka för att känna mig lite mindre ensam.

- Torsten slutade "gnälla" en dag när jag kom tillbaka in i rummet efter att ha varit på toa. Det är första.gången han lugnats av att enbart hört/sett mig. 

- För första gången (ja det blir många första gången- tillfällen) lugnade T ner sig efter att han badat. Hittills har han bara lugnat ner sig om han fått amma efter han blivit torkad, insmord och ombytt. Nu blev han lugn av sig själv efter en stund. Jag tycker överlag att han är en lugnare bebis nu jämfört med för en vecka sen, antagligen för att han passerat andra Wonder weeks-utvecklingsfasen.

Sötobert, 

Haha, vad dålig jag är på att skriva sådana här veckosammanfattningar jämfört med t ex Bella... 

Ett rekord jag gärna hade varit utan.

Apropå föregående inlägg så kan jag meddela att Torsten slog nytt rekord i maratonammande i natt: cirka två timmar och en kvart.

Jag tror att kan vara dags att börja med ersättning igen på nätterna.

Om amning #3 - never ending story

Ni undrar säkert hur det går med amningen, eller hur? Jo, jag struntade i det där med att T skulle vant sig av med amningsnappen innan han fick vanlig napp - och tack gode gud för det. Så mycket lättare det blev att trösta honom när han fick tillgång till napp! Det är helt klart värt risken att han aldrig vänjer sig av med amningsnappen. Vilket han nog inte kommer göra, med tanke på att jag aldrig riktigt orkar ta itu med det. Det är såpass smidigt med amningsnapp och såpass svårt att få honom att få ett bra grepp utan den att jag inte gör mer än något halvhjärtat försök någon gång ibland. Jag borde väl anstränga mig mer men vet inte riktigt var jag ska hitta energin till det.

Jag tycker det funkar bra att amma och blockamningen jag skrev om i förra amninginlägget har definitivt gett resultat. Så nu kör jag ett bröst per amningstillfälle precis som i början, förutom ibland när jag behöver lätta på trycket på andra bröstet eller det börjar göra ont.

En sak jag tycker är en smula påfrestande dock är att T har för (o)vana att amma väldigt länge (därav rubriken). Ofta varar amningssessionerna drygt en timme. Jag börjar bli öm i bröna av det plus att det är opraktiskt och tröttsamt och gör att jag får ont i armar, rygg och axlar. Eftersom han ofta kräks samt gått upp väldigt bra i vikt tänker jag att han nog får i sig mer än vad han egentligen behöver. Därför funderar jag på om jag kan avbryta amningen när jag känner att jag inte pallar längre även om T vill fortsätta (om det ens går utan att han börjar gallskrika). Eller går det alltför mycket emot principen om fri amning? Kommer det leda till att T blir otrygg och osjälvständig? Kanske borde jag bara härda ut ett tag till och vänta på att det blir bättre.

Mina bästa bebistips

Jag samlar på tips och idéer som gör livet med bebis lite lättare, lite smidigare och lite roligare. Jag tänkte att jag skulle börja skriva ner dem här, både för min egen skull om det blir fler barn och för andra  föräldrar som vill underlätta för sig. Så här är mina bästa bebistips, del ett:

- en babysitter är helt klart värd pengarna. Jag var skeptisk till en början och trodde att Torsten aldrig skulle vilja sitta i den men nu känns den helt oumbärlig. Plötsligt kan jag duscha, laga mat (=koka pasta), äta med både kniv och gaffel, TRÄNA etc. Helt fantastiskt!

- amningskudde är också helt klart värt att investera i. Jag var skeptisk även till detta påfund men nu älskar jag den och min rygg tackar mig varje dag. Fattar inte varför jag väntade tills Torsten var fem veckor innan jag köpte en. 

- en riktigt bra smartphone, om du har ekonomisk möjlighet (både amningskudde och babysitter kan man ju köpa begagnat, lite svårare att göra det med en smartphone). Det är roligt att ha en vettig kamera så du kan ta bra bilder på bebben (så att du kan instagramma dem sen). Det är guld värt att ha en bra telefon när man ammar - mycket lättare att hantera än en dator eller surfplatta när man har en bebis i famnen. Bara att lägga mobilen framför dig på amningskudden. Det är smidigt att kunna kolla sociala medier i mobilen och du kan ladda ner användbara appar som Wonder weeks, Mammamage och bvc-appen t ex. Du kan använda telefonen för att lyssna på podar, blogga, spela spel eller läsa e-böcker samtidigt som du ammar. Min Sony Xperia Z som jag köpte precis innan Torsten kom har definitivt gjort det lättare och roligare att amma (och att vara föräldraledig). En bra telefon är nog faktiskt mitt allra bästa bebistips.

- om du som jag känner dig lite (mycket) ensam under föräldraledigheten: börja engagera dig i sociala medier. Skaffa en blogg, skriv av dig, läs och kommentera andra bloggar för att på så vis få egna läsare och hitta samhörighet med andra mammor/pappor. Skapa ett instagramkonto, kolla upp #soffhörnsmaffian och "träffa" andra mammor som också mest sitter i ett soffhörn med svettig mjölkfläckig amningsbehå, ljummet kaffe och skrikande bebis. Det här låter kanske som ett fånigt tips, men helt ärligt så vet jag inte vad jag hade gjort om jag inte haft mina internetmammakompisar. Tillsammans är man mindre ensam, så enkelt är det. Och har man tur så kanske man blir vänner även irl. 

Något "morsa of the year"-pris lär jag ju inte vinna.

Jag önskar att jag var som vissa mammor vars bloggar jag läser. Mammor som verkar vara så nöjda, lugna och tillfreds med sin nya tillvaro. Det vill säga, allt det jag inte är. Jag tycker ärligt talat att det är skitjobbigt att vara föräldraledig. Inte att vara mamma, men att vara tvungen att vara ansvarig så mycket för ett barn som kräver så mycket av mig. Jag blir arg och avundsjuk på Anders för att han får åka hemifrån på morgonen, för att han får umgås med andra vuxna hela dagarna och för att han har båda händerna fria. Han får inte ont i ryggen av att bära eller mata en bebis flera timmar om dagen. Han kan gå på toa när han vill och äta när han vill. Han får inte ångest på morgonen för att han vet att nu börjar ännu en lång, ensam dag (och för att han känner sig som världens sämsta mamma - eller pappa då - som inte vill vara föräldraledig. Inte på det här sättet i alla fall). Gud, vad jag önskar att jag kunde leva i ett rosa fluff och vara en cupcakebakande, lattedrickande morsa som vill vara hemma med sin unge i ett år.

Fyra månader och tre veckor kvar. Sedan får jag börja jobba igen. Det ska jag väl fixa utan att bli knäpp(are)?

Om att göra det som känns rätt.

Idag har jag och Torsten varit i Växjö och hälsat på mitt jobb (och jag fick amma både under tågresan dit och hem och byta blöja på tåget och Torsten skrek lite under ena tågresan men det gick bra! Jag kände mig som en supermom som klarade av denna utflykt. Dock att jag stank svett när jag kom hem pga varit så nervös under dagen). Typ alla på jobbet ställde frågan om hur jag kände inför att börja arbeta igen i april och om jag trodde att jag skulle klara av att vara borta från Torsten hela dagarna.

Jag svarade att som det känns nu vill jag definitivt börja jobba igen i april (herregud, det är ju jättelångt dit!) och jag tror att Torstens pappa kommer ta hand om honom alldeles utmärkt när jag arbetar. Men inom mig gnager det dåliga samvetet, känslan av att jag är en dålig mamma som inte vill vara hemma mer med mitt barn. Fast jag vet ju att ens duglighet som förälder inte hänger samman med antalet dagar en tar ut föräldraledighet - i så fall skulle ju en majoritet av alla pappor per automatik vara dåliga fäder. Och jag vet ju också att det här är rätt för mig. Bara tanken på att vara hemma längre än till sista mars ger mig ångest. Hade det inte varit för att jag tror att "alla andra" tycker jag är världens sämsta morsa (typ) hade det här inlägget inte skrivits.

Jag blev så glad när jag för några veckor sedan hittade det här inlägget på den här bloggen. Det finns andra mammor som tänker och känner som jag, att det där att vara hemma ensam länge med en liten bebis, det är inte det ultimata för mig och därmed inte heller för mitt barn. Tröttheten och ensamheten gör mig stressad, otålig och sur. Att få arbeta, att umgås med folk och använda hjärnan, kommer göra mig till en bättre mamma. Lite sugen är jag också på att göra som Anja och vara hemma med Torsten igen om ett år, när Anders börjat jobba igen. Då skulle jag kunna vara föräldraledig november - december och så får T börja på föris i januari. Fördelen med det upplägget är att han är lite större när han börjar på föris och antagligen är det lättare att få plats då än i november - och att han och jag får chansen att ha en vardag ihop igen, på ett annat sätt än när han var liten bebis.

OM det blir fler barn så skulle jag tycka att det vore perfekt om jag och Anders först var hemma tillsammans cirka en månad, sedan skulle jag vara hemma en månad till om det behövs för att få amningen att fungera och efter det skulle vi båda vara föräldralediga 50% och jobba 50%. Så får vi både bebismyset och den intellektuella stimulansen och sociala samhörigheten. Dock måste det fungera med våra respektive arbeten och så måste ju amningen lösas på något sätt. Men det tar vi då, ett eventuellt syskon är långt in i framtiden.

Och GUD vad det stör mig att folk hela tiden förutsätter att jag kommer vilja vara hemma så himla länge bara för att jag är mamma. Hur många frågar Anders om han inte ska vara hemma längre, om inte sju månader känns lite kort? INGEN. För han är man och pappa och förväntas inte vilja vara med sitt barn mer än så medan jag som mamma tydligen ska ha något slags behov av att vara med mitt barn dygnet runt i minst ett år. Satans könsroller, så oerhört tröttsamma ni är.

Torsten sju veckor

Det har varit dåligt med uppdateringar här men vi har haft fullt upp senaste veckan, med resor till Malmö och Skövde (där vi sov borta för första gången sedan BB. Det gick bra men till nästa gång behöver vi kanske inte packa bilen full med i princip varenda bebispryl vi äger...), och besök på BVC och hos barnmorskan.

På väg till Skövde.

Den här sjunde veckan i Torstens liv har det hänt grejer i hans utveckling. Vi tror att han är uppe i, eller precis har passerat, utvecklingsfas nummer 2 enligt Wonder weeks. Det är många leenden och mycket joller. Jag tycker det verkar som att han gillar när jag sjunger för honom, gärna med rörelser till (t ex imse vimse spindel). Han kräver mycket underhållning och omväxling och vill helst bli runtburen i lägenheten så fort han är vaken och inte ammar. Han uppskattar att titta på lampor, tavlorna ovanför vaggan, böcker och levande ljus. Han vill sitta upp nästan jämt, i knät eller på armen eller med stöd av kuddar, och han har börjat kunna sitta i babysittern utan att skrika.

I amningskudden.

Favoritleksaken är den nya mobilen som hänger ovanför hans sovplats i vår säng. På undersidan sitter en spegel som är väldigt rolig att titta i. En gång när han och jag satt i sängen visade han med kroppsrörelser att han ville ligga under mobilen. Det har aldrig hänt tidigare att Torsten så tydligt visat vad han vill.

Bästa underhållningen!

På tvåmånaderkontrollen fick Torsten återigen beröm för att han är så stark och kan hålla upp huvudet så bra. Läkaren verkade också imponerad över att han kan vända sig från mage till rygg, vilket tydligen är ovanligt för bebisar i den här åldern *stolt mamma*.

Imorgon ska vi till Växjö och hälsa på mitt jobb och på torsdag ska vi ha vår livs första playdate/lattemammafika. Spännande!

Torsten sex veckor

Hej Torsten,

idag är du sex veckor gammal. Jag skrev fem veckor först i rubriken men sen kom jag på mig själv - du är ju faktiskt hela sex veckor. Tiden går så fort, så fort. Snart är du en obstinat tonåring som bara vill hänga med dina coola kompisar och tycker att mamma och pappa är de pinsammaste på jorden. 

Jag tänkte att jag den här veckan skulle berätta lite om hur en typisk dag för oss ser ut, för dig och mig att minnas vad vi egentligen gjorde den där allra första perioden av ditt liv. 

Under natten har du oftast vaknat två gånger, en gång vid midnatt och en gång vid två. Sedan brukar du vakna vid fem - halv sex igen. Då passar din pappa på att gå upp och göra frukost till mig, som jag äter i sängen samtidigt som jag ammar, innan han åker till jobbet. Efter amningen somnar du ibland om men vissa dagar tycker du att det är en utmärkt tidpunkt att starta dagen på. Då myser vi lite i sängen och går sedan upp för att kolla Gomorron Sverige. Du har sedan några dagar tillbaka en rytm under dagen; du äter, är vaken och glad en stund för att sedan bli trött och kinkig och vilja sova. Den här rytmen har ett intervall på cirka två-tre timmar (men pågår inte under hela dagen utan då och då). När du är vaken och pigg gillar du att ligga i bavygymmet, sitta i knät eller bli runtburen i lägenheten så du kan kolla på saker, helst lampor, fönster och speglar. Du börjar tycka det är roligt med leksaker och ibland kan du till och med sluta gråta en stund om du distraheras av en skallra. Du "pratar" och skrattar mycket men kan snabbt ändra om i humöret och skrika när det är något som inte är bra. 

Vi brukar försöka komma ut någon gång under dagen, oftast på eftermiddagen, för att powerwalka eller gå på stan eller besöka BVC. För det mesta tycker du om att ligga i vagnen och börjar du skrika kan jag oftast lugna dig med nappen (som du för övrigt började med på din enmånadsdag och omedelbart gillade). 

Annars tillbringar vi tiden med att hänga i soffan, äta och kolla på tv-serier. Just nu är det mest Downton Abbey och New girl men vi tar tacksamt emot tips på andra serier att titta på. Pappa kommer hem vid fem-sex ungefär. Då brukar han mysa med dig vilket du vanligtvis gillar men ibland är det bara mammas famn som duger. Vid sju-åtta är det dags för kvällsmat och sen somnar du runt nio. Du sover mellan oss i sängen, gärna vilandes på någons arm.

Vi var hos BVC idag och du väger nu 4500 gram och är 58 centimeter lång. BVC-sköterskan påpekade, vilket hon gör varje gång, att du är väldigt stark. Till exempel kan du redan vända dig från mage till rygg (vilket gör det svårt att få dig att träna på att hålla uppe huvudet liggandes på mage). Jag tycker det är svårt att veta vad som är vanligt bebisbeteende hos dig och vad som faktiskt är just din personlighet. Det jag fått höra av andra är att du tycks vara en bestämd liten person som vet vad han vill. Det är en egenskap du nog har ärvt av din ömma moder.

I helgen ska vi för första gången resa bort och sova någon annanstans. Vi ska till Skövde och träffa din farfar, farbror och faster. Jag är en smula nervös för detta; hur ska det gå att sova borta? Kommer du bli orolig när du inte är i den miljö du är van vid? Spännande fortsättning följer... 

När börjar det roliga?

Sedan Anders började jobba när Torsten var 2,5 vecka och jag fick ta ansvaret för honom cirka 80% av dygnet fem dagar i veckan har det inte gått en dag utan att jag räknat efter hur lång tid det är kvar tills jag får börja jobba igen (fem månader på torsdag). Det här att vara ensam hela dagarna med en liten skrutt som jag nästan aldrig kan lägga ifrån mig utan att han skriker är faktiskt inte särskilt kul. När börjar det bli roligt att ha barn? När börjar det bli roligt att vara föräldraledig? Förstå mig rätt, det är klart jag älskar mitt barn och att vi stundtals har det väldigt mysigt. Men det är oftast ensamt och ibland tålamodsprövande, minst sagt. Blir det någonsin något syskon till T och jag är föräldraledig igen ska jag inte bo i en stad där jag inte känner någon och varken jag eller Anders ska ha längre än en kvarts tågpendling till våra respektive arbeten. Förhoppningsvis kommer jag då inte heller tajma in mammaledigheten med att cirka hälften av min bekantskapskrets flyttar från Skåne.

Jag väntar på att mammagruppen hos BVC ska dra igång. Kanske finns det någon trevlig mamma där som vill hänga med mig och dricka kaffe och snicksnacka. Jag väntar även på att Torsten ska bli lite äldre så vi kan gå på öppna förskolans babycafé där det förhoppningsvis också finns trevliga morsor. I väntan på det får jag väl helt enkelt roa mig med att promenera och glo på tv-serier. Samt göra utflykter då och då, till Lund och Hjärup och Malmö och Växjö och hänga med folk (eller ja, såna utflykter kommer jag ju göra även om jag lär känna folk i Hässleholm, fast kanske inte lika ofta).

Det är inte lite orättvist heller att Anders får vara föräldraledig när Torsten är lite äldre och roligare att umgås med. Nog för att han är väldigt söt och gullig nu men han ger ju inte så mycket i utbyte. Dumma amning som gör att jag måste vara hemma den första tiden.

Någon som läser detta och bor i Hässleholm eller här i närheten som känner att hon den där Anna, hon verkar vara en trevlig prick? Eller någon jag känner som får världens lust att resa hit och hälsa på några dagar och roa en uttråkad bebismorsa? Hör av er i så fall. Jag vill leka med er!

Den här lilla sötnöten vill också ha kompisar att hänga med. 

Om amning #2 - överproduktion av mjölk

När jag började amma Torsten körde jag med ett bröst per amningstillfälle. Jag tyckte det fungerade bra, han blev mätt och lugn och det var aldrig några problem att få mjölken att rinna till. Jag hade mycket sällan spända bröst. BVC-sköterskan tyckte dock att jag skulle amma från båda bröna vid varje amning för att det annars gick för lång tid mellan amningarna för att hålla mjölkproduktionen igång. Jag tyckte att det verkade onödigt, eftersom det uppenbarligen kom tillräckligt med mjölk (jag menar, Torsten har gått upp som han ska hela tiden och det märktes att han blev mätt, oavsett vilket bröst han ammades på) och krångligt, varför hålla på och greja med båda bröna om det räcker med ett? Jag hade fått in en bra amningsrutin som jag nu skulle ändra på. Jag hade dessutom läst att det skulle räcka att amma en gång per dygn för att hålla mjölkproduktionen igång så jag förstod inte riktigt varför jag tvunget skulle köra med båda bröna varje gång. Men eftersom jag är förstagångsmamma och aldrig gjort sådant här förut vågade jag inte lita på vad jag själv tyckte och börjadeistället följa BVC-sköterskans råd. Nu fick Torsten först amma från ena bröstet, sedan rapas och bytas på, läggas vid andra bröstet och sedan rapas igen. Bökigt, minst sagt.

Efter ett tag började det göra ont i bröna när jag inte ammat på en stund, efter kanske två timmar. Så hade det inte varit tidigare, när jag körde på ett bröst i taget. Jag tyckte också att Torsten blev skrikigare efter amningarna och kräktes mer och oftare. Tidigare hade han nästan alltid somnat efter en amning men det gjorde han sällan nu. Dessutom började det läcka väldigt mycket från brösten. Jag tyckte att det var lite jobbigt, men tänkte att det var väl så det skulle vara, tills jag ramlade över det här blogginlägget. Då gick det upp ett ljus hos mig - antagligen överproducerade jag mjölk, ett fenomen jag aldrig hört talas om (däremot hade jag hört mycket om det motsatta, att det kommer för lite mjölk). Så nu kör jag på så kallad blockamning, efter tips bl a härifrån, för att komma till rätta med det här.

Jag hoppas att blockamningen ska göra att amningen blir lika smidig som den var tidigare. Jag tycker redan, efter bara en dag, att det blivit bättre (dock att det spänner som attan i bröna just nu, jag antar att det kommer göra det under övergångsperioden). Och jag hoppas att jag framöver våga lita på min instinkt och göra det som jag tycker känns bäst för mig och Torsten istället för att följa andras råd.