Preggolista

Den här gravidlistan hittade jag hos Nova och fick genast ett oemotståndligt sug att göra en själv.

Hur gamla är du och din partner?
Jag är 29, Anders fyller 32 i oktober.

Hur fick du beskedet att du var gravid?
Kissade på en sticka 6 januari. Det blev ett jättesvagt rött streck, så jag kissade på sticka nr 2. Fortfarande svagt streck. Enligt Google spelade det ingen roll om strecket var svagt, fanns det ett streck var det positivt. Det vågade jag inte tro på så dagarna efter kissade jag på fyra stickor till. Alla var positiva. 

En av sex stickor jag kissade på.

Vilken vecka var du i då?
Vecka 5.

Hur reagerade du när gravtestet var positivt?
Trodde inte det var sant. Eller, vågade inte tro att det var sant. Kunde inte på riktigt fatta att jag var gravid förrän första ultraljudet i vecka 13. 

Hej Skrutthen!

Hur berättade du för din partner att du var gravid?

Visade teststickorna för Anders. Han skrattade och sedan satt vi tysta i soffan och försökte ta in att vi faktiskt väntade barn. 

Var det planerat?


Ja.

Hur lång tid tog det för dig att bli gravid?

Gick på första försöket (vilket bidrog till att jag hade så svårt att fatta att jag var preggo - det kunde ju liksom inte ha gått så fort och lätt?).

Var du orolig för missfall?
 

Ja, fram tills vecka 23 ungefär (när barnet kan överleva utanför magen). Är fortfarande lite orolig att något ska gå fel, dock inte mer än att jag kan hantera det. 

Vem i er närhet fick veta nyheten först?

Jag berättade för en kollega två dagar efter första gravtestet. Hade inte tänkt säga något men kunde inte hålla mig... Berättade också för några nära vänner samma dag. Familjen ville jag vänta med tills det hade gått tolv veckor pga jag ville att det skulle vara mer säkert.

Hur gick ni ut med det officiellt?


Berättade här på bloggen, twitty, facebook och instagram (ja, jag är en sociala medier-nörd) i vecka 19. På jobbet hade jag berättat för chefsadministratören i vecka 13 pga att jag behövde ta ledigt för barnmorske-/läkarbesök. Övriga på jobbet fick reda på det allteftersom magen växte eller att jag berättade för dem. 

Första officiella magbilden.

Hur reagerade din familj och dina vänner när du berättade att du var gravid?


De blev glada, såklart.

Tog ni reda på kön?

Nej. Vilket kön barnet har är för övrigt den absolut vanligaste frågan jag fått under graviditeten. För det är så himla viktigt...

Känner du dig redo att bli mamma?


Ja. Av allt jag gjort här i livet så är detta - att få barn - det absolut mest självklara, det mest rätta valet jag någonsin fattat. Detta att bli mamma ska bli så oerhört spännande. Tänk att få se en annan människa växa upp. Tänk att jag ska vara med och forma det här barnet. Fantastiskt ju! (Och lite läskigt...)

Hur känns det att ha en bebis i magen?

Häftigt. Ju längre tiden går, desto mer känns det verkligen som att det är en liten människa där inne. Någon som växer och rör på sig och som faktiskt ska finnas på andra sidan magen en dag. 

Hur mycket har du gått upp i vikt under graviditeten?

Hm. Jag vet inte om jag vill svara på den här frågan. Jag tycker det är alldeles tillräckligt mycket vikthets som det är kring graviditeter och jag vill inte vara en del av det. Jag kan dock säga att jag inte gått upp särskilt mycket, men jag vägde å andra sidan mycket innan graviditeten. Så trots liten viktuppgång väger jag nog mer än vad de flesta preggon gör. Jag är väldigt tacksam över att jag gått upp så lite som jag gjort, just för att jag redan hade en rejäl vikt att bära. Min kropp behöver liksom inte fler kilon att dra runt på.

Cravings?

Ett tag var jag väldigt sugen på kalamataoliver, sourcream & onion-chips och Granny Smith-äpplen. Det var dock inte på den nivån att jag fick panik om jag inte fick äta detta. Lite tråkigt, jag hade sett fram emot att köra upp Anders mitt i natten för att jag absolut MÅSTE ha typ saltgurka och lakrits. Sugen har dock lagt sig nu och jag har inga direkta cravings för närvarande. 

Födelsedagspresent från mina syskon...

Gravidkrämpor?

Det gamla vanliga; illamående och trötthet i början, senare ryggont och en del sammandragningar. Jag tror dock jag har kommit lindrigt undan vad gäller graviditetskrämpor, om jag jämför med andra, och det är jag förstås tacksam över.

Har ni några färdiga namn?

Pojknamn ja, flicknamn nej. Kommer inte avslöja vad det är för namn som är på g förrän Skrutthen är född.

Hade ni lätt för att komma överens om namn?


Pojknamnet ja, flicknamnet nej. Hence varför vi inte har något flicknamn... 

Hur länge ska du vara mammaledig?


Påbörjade föräldraledigheten i måndags och kommer avsluta den 31 mars nästa år. Sedan tar Anders över.

Ska ni dela på föräldraledigheten?


JA. Så som vi planerat nu tror jag att jag tar ut 12 dagar mer eftersom jag är hemma länge innan ungen kommer men det tänker jag att Anders får ta igen vid ett senare tillfälle. 50/50 är det enda som gäller här och det är jag stenhård med.

När är bebisen beräknad att komma?

10 september men hen får väldigt, väldigt gärna komma tidigare än så. 

I vecka 13...

...och i vecka 36, där jag befinner mig nu. Det har hänt en del, så att säga. 

Detta är alltså vad jag har att se fram emot.

Gravidbloggen Preggo preggo frågade hur det känns att få värkar och fick massa svar. Jag fastnade speciellt för den här kommentaren (klicka på bilden för att se den i en större version):

Åh, vad jag ser fram mot att föda! Ska bli såååå kuuuul. Inte. Eller ja, väldigt roligt att ett litet skruttbarn kommer ut, men inte skoj att genomlida den här smärtan. Det behöver ju i och för sig inte kännas så här för mig, jag kanske får värsta lätta förlossningen (yeah right). Kan väl inte påstå att jag egentligen är jätteorolig inför att föda. Det är lite läskigt att veta att jag måste göra något som förmodligen kommer göra ont och som jag har noll kontroll över men jag är också nyfiken på hur det kommer vara. Det går ju liksom inte att föreställa sig innan hur det faktiskt är.

Apropå förlossning, så ligger Skrutthen rätt i magen nu med huvudet nedåt, enligt senaste kontrollen hos barnmorskan. Det innebär att Skrutt börjar bli redo att joina världen och förmodligen inte kommer gå över tiden och kanske, kanske till och med kommer lite tidigare än beräknat (hoppas!).

Statusuppdatering vecka 34 (33+6)

Så här i vecka 34 (33+6) och med ynka 42 dagar kvar till BF kan vi konstatera att

jag svettas som en gris och är konstant jättevarm. Oavsett temperatur ute. Kommer inte ihåg hur det känns att frysa.

det är omöjligt att hitta en bekväm sovställning. Det är även väldigt svårt att sova när en är konstant jättevarm och svettig.

det här är min sista semestervecka. Från och med nästa vecka och fram till sista mars 2014 är jag alltså föräldraledig!?!? Hur konstigt? Och vad ska jag göra med all denna tid?

imorgon går jag in i vecka 35 och räknas därmed som höggravid. Höggravid! Omg! Det innebär att om Skrutthen skulle få för sig att vilja komma ut nu (ja tack!) så kommer det inte försöka hejdas utan det är fritt fram för Skrutthen att joina världen.

mina smaklökar har förändrats sedan jag blev gravid. Jag har t ex inte ätit en enda banan sedan jag blev preggo, i vanliga fall äter jag i alla fall en om dagen. Banan är helt enkelt inte gott längre. Däremot tycker jag det är riktigt gött med räkor vilket jag aldrig gillat tidigare. Kaffe har jag haft en ambivalent inställning till; från att jag absolut inte kunde dricka en droppe under illamåendeveckorna till att jag under en senare period glatt slurpade i mig tre koppar om dagen och gärna hade tagit en fjärde om jag fått (en bör inte dricka mer än tre koppar om dagen som gravid, enligt Livsmedelverkets rekommendationer). Nu dricker jag helst bara islatte, delvis beroende på ovan nämnda svettproducering och kroppsvärme, delvis för att vanligt kaffe inte längre smakar så gott.

bristningarna på magen blir fler och fler. Vågar en hoppas på att de försvinner så småningom? Inte för att jag bryr mig så mycket egentligen. Vad är väl lite bristningar när det bara visar att kroppen haft förmågan att bära ett barn?

Hej hej magen, med bristningar och läskig utåtbuktande navel! Japp, så här kan alltså en gravidmage i vecka 34 se ut. Ser ni det bruna strecket ovanför naveln? Det betyder tydligen - utan några vetenskapliga belägg - att det en pojk-Skrutt där inne. Vi får väl se om det stämmer.

Nya grejer.

50 dagar kvar till BF idag och vi förbereder här hemma inför Skrutthens ankomst.

Barnvagnen hämtade vi idag, nästan två månader efter att vi beställt den. Tydligen har Brio Smile-modellen varit över förväntan populär och därför sålt slut. Brio fick tillverka fler och vi fick snällt vänta på vagnen men nu är den äntligen här (ja, jag tycker detta är nästan orimligt spännande). Jag har självklart provkört den och den känns väldigt smidig och nätt. Nu ska vi bara köpa kudde och madrasskydd och sådant så är den redo för en Skrutt. Och jag ska virka en barnvagnsmobil att hänga på.

Vaggan anlände också idag. Den är tillverkad av Skrutthens farfar och använd av Skrutthens pappa och farbror. Kul att ha lite saker med en historia, nästan allt vi har är nyinköpt. Nu hoppas vi att Skrutthen också ska trivas i den.

Bärsele "One" från Babybjörn inköptes också. En ergonomisk bärsele där bebisen kan sitta mot bäraren, framåtvänd och på ryggen. Återkommer med recension när jag använt den på riktigt och inte bara med en gosedjursuggla i.

Ett babyskydd köpte vi också men det kom inte med på bild (för er som inte är inne i babysvängen är babyskydd en bilbarnstol som man har till bebisar upp till ungefär 9 månader). Nu fattas det skötbord, badbalja, lakan, kuddar och lite annat smått och gott. Sedan är vi redo - prylmässigt i alla fall - för att Skrutthen ska komma.

En extra vårtgård.

Kolla in min pigmentfläck på armbågen! Det är tydligen vanligt att man får pigmentförändringar som gravid och jag är ju inte den som är den

Bara jag som associerar armbågen och fläcken med ett bröst och en vårtgård...?

vecka 33 (32+1)

Redan inne i vecka 33 - det börjar närma sig. Jag skriver mer och mer sällan i min graviddagbok för det känns inte som att jag har så mycket att skriva om. Det är mest en lång väntan nu. Väntan på att lilla Skrutt ska behaga komma ut (vilken hen btw gärna får göra innan utsatt datum, 10 september). Det händer inte så mycket i kroppen, jag har ont i ryggen från och till och det stramar och spänner i magen då och då (sammandragningar?). Jag märker inte av några gravidhormoner - har faktiskt inte känt av några sådana någon gång under graviditeten - och är inte heller så mycket tröttare än vanligt. När jag läser på andra preggobloggar verkar många ha det rätt jobbigt, med yrsel, sammandragningar, trötthet etc. Jag känner mig typ som vanligt. Lite mindre smidig, orkar inte lika mycket och har svårare att få till en bekväm sovställning (gud, vad jag är trött på att inte kunna sova på mage!). Så jag har nog, hittills i alla fall, en ganska lätt graviditet. Vilket jag såklart är tacksam för. Hoppas bara att det inte betyder att förlossningen blir desto jobbigare...?

Jag funderar en del över förlossningen och lika delar nervositet och förväntan inför den. Det går ju liksom inte att föreställa sig hur det kommer vara. Smärtsamt, ja. Men också häftigt. Och så slutar den med att Skrutthen kommer ut??? Så märkligt - tänk att Skrutthen faktiskt kommer finnas på utsidan av min mage en dag? Det känns annars som att jag kommer leva i detta gravida tillstånd för evigt. Jag kommer knappt ihåg hur det känns att inte vara preggo.

Jag funderar också en hel del på föräldraskap, vad jag tycker är viktigt att förmedla som förälder, och på Skrutthens integritet i förhållande till sociala medier. Men det får jag skriva mer om en annan gång. 

v. 31

v. 32

v. 33 (foto från igår)

Karriärhandbok för kvinnor. Bokrecension.

Karriärhandbok för kvinnor av Solveig Norberg och Hanna Lumikero är en bok för välutbildade medelklasskvinnor med tips på hur man kan lyckas med sin karriär. Trots att jag tillhör målgruppen kan jag inte påstå att den den här boken direkt tilltalade mig. Den kändes lite som att läsa en blandning mellan Blondinbella och Veckorevyn, dvs en bok som låtsas vara din bästa vän men egentligen bara får dig att känna dig otillräcklig och att du inte duger som du är, kryddad med käcka tillrop och ord som "raring" och "väninna". Visst, boken gör inte anspråk på att vara feministisk och vilja förändra världen utan lär dig bara att spela spelet så som det är. Alltså att anpassa sig till en patriarkalisk värld. Det kan väl ha sin poäng ur ett strikt karriärperspektiv - men kan en inte göra karriär och samtidigt göra uppror mot patriarkatet? En sådan karriärhandbok hade jag velat läsa.

När jag läser en bok av den här typen vill jag känna mig stärkt när jag läst färdigt boken, som att jag är oövervinnerlig och kan gå hur långt som helst. Så känner jag inte efter att ha läst Karriärhandbok för kvinnor. Istället känner jag mig mest trött när jag inser alla "fel" jag gjort på jobbet enligt den här boken; som att jag varit barbent, haft på mig gult, varit osminkad, haft håret i en fläta, haft post-itlappar och handkräm på mitt skrivbord, inte haft på mig klackar, haft ryggsäck (vilket tydligen är den största dödssynden av dem alla), haft flagnande nagellack, blivit kompis med kollegor på Facebook och Twitter, ätit lunch på jobbet istället för att äta ute (och därmed missat viktiga chanser att nätverka - det faktum att många har med matlåda och att man kan nätverka med dem på lunchen verkar inte författarna ha insett), inte skrattat åt störiga personers (= mäns) skämt etc etc. Ja. Ni hör ju hur den här boken är uppbyggd; väldigt mycket fokus på det yttre och "rätt" och "fel" beteende och ett kraftigt cementerande av könsroller (förutom när de påpekar vikten av att dela föräldraledighet och VAB-dagar). Suck. Med tanke på hur många "fel" jag gjort enligt den här boken borde jag väl vara chanslös i min karriär. Ett ytterligare irritationsmoment i boken är att alla chefer omnämns som "han". Fruktansvärt störande, särskilt som detta ju ska vara en inspirationsbok för kvinnor att göra karriär. OM det ändå fanns ett könsneutralt ord en kunde använda....................

Nej, jag rekommenderar inte fellow karriärsugna kvinns att läsa den här boken. Vill en ha peppande tips om hur en lyckas i karriären, läs Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra istället. En helt fantastisk, feministisk bok.

Lite good ol' kvinnohat.

Ett urval av lite good ol' kvinnohat som förekommit den senaste veckan:

En polis uttalar sig i media om varför överfallsvåldtäkter ökar på sommaren:

Folk, som i kvinnor, är mer lättklädda på sommaren, vilket alltså leder till att mäns sexuallust triggas igång och de kan inte låta bli att våldta tjejer. Lösningen på detta torde vara att tjejer klär på sig mer och därmed ser till att männen inte vill våldta dem. Tjejer, lyssna på polisen och se till så att männen inte våldtar er! Det är ert ansvar! ELLER så tar männen själva ansvar för sina gärningar och ser till att inte våldta. Oavsett årstid, oavsett hur kvinnor klär sig. Läs mer här på Kakans eminenta blogg. Läs gärna efterföljande inlägg också där debatten om synen på våldtäkt fortsätter.

På Irland får kvinnor numera rätt att göra abort - om det finns risk för kvinnans liv. Däremot får en fortfarande inte göra abort vid våldtäkt eller incest. Yay Irlands kvinnor, grattis till att ha fått en liten gnutta fundamentala rättigheter!

Apropå abort - en 11-årig chilensk flicka, som våldtagits av sin styvfar och blivit gravid, får inte göra abort. I Chile är alla aborter förbjudna oavsett anledning. Vi pratar alltså om ett litet barn som inte får avsluta sin högst ofrivilliga graviditet trots att både hon och fostret riskerar skador om graviditeten fortsätter. Allt för att det finns män som vill upprätthålla makten att bestämma över kvinnors och flickors kroppar i religionens och patriarkatets namn. Manliga abortmotståndare, må ni brinna i helvetet (för jo, ni kommer hamna i helvetet trots er tro).

Marion Bartoli vinner Wimbledon och får höra att hon inte förtjänar det pga hon är fet och ful. För det vet vi ju, att när det gäller kvinnor är utseendet och inte prestationerna det viktigaste. Du förtjänar inte att vinna en tävling enbart på meriter, du måste vara snygg också så att männen blir nöjda.

Även det svenska damlandslaget i fotboll fick en del av sexismsleven efter premiärmatchen mot Danmark. Spelarna var bland annat "fula, lesbiska horor" enligt manliga twitterkommentatorer. Det är intressant hur kvinnor måste tryckas ner när de erövrar klassiskt manligt territorium. Vilket hot de "fula, lesbiska hororna" måste utgöra mot dessa män. Vidare är det intressant hur de värsta förolämpningarna man kan rikta mot en kvinna tydligen är att hon är ful och lesbisk... återigen, det viktigaste för en kvinna är att vara snygg och behaga männen. Gör hon inte det är hon värdelös.

"Komikern" Mårten Andersson lägger upp ett foto på twitter av en tjej iklädd ett par pösiga, djurmönstrade byxor med kommentaren: ”SOM vi killar ÄLSKAR detta säckiga, mönstrade mode där ni tjejer ser ut som designade sopsäckar”. Ännu ett exempel på hur det viktigaste som tjej är att vara snygg och behaga männen. Suck. Det blev naturligtvis uppror på twitter över den här idiotiska kommentaren (kolla in #byxoratmarten) och Mårten Andersson besvarade det hela i Aftonbladet på ett väldigt... moget sätt. 

Well, för mig är det inte feminism att kalla kvinnor för "PK-idioter" och att lägga upp smygfotade bilder  på kvinnor med hånande kommentarer till. Men det kanske bara är jag. 

PS. Hanapee har skrivit ett bra inlägg om kvinnohat här. 

Jag, en småbarnsmorsa?

Det här med att bli mamma är ju fantastiskt, underbart etc på alla sätt och vis - men också oerhört skrämmande. Nu tänker jag inte på det enorma ansvar jag kommer ha för en annan människa som är totalt beroende av mig utan att jag kommer få en ny identitet som MAMMA. En småbarnsmorsa. För Skrutthen kommer jag alltid vara mamma först och främst. Inte en riktig person med egna tankar, rädslor och drömmar, utan en MAMMA. En person som inte hade ett liv innan Skrutthen fanns och som under Skrutthens uppväxt existerar enbart för att ta hand om Skrutthen. I alla fall om Skrutthen tänker så som jag gjorde om mina föräldrar, innan jag blev gammal nog att förstå att de faktiskt också är individer, inte bara föräldrar.

Det som skrämmer mig mer med moderskapet är att jag kanske kommer förändras i mig själv. Tänk om jag börjar klippa håret kort "för att det är så praktiskt", slutar bry mig om feminism och vad kändisarna gör och den senaste intrigen i Pretty little liars, bara umgås med andra barnfamiljer och börjar hänga på Familjeliv? Och vill åka på semester tillsammans med barnets mor- eller farföräldrar "för att det är så praktiskt"? Obs att det såklart inte är något fel att göra sånt här men det är ju inte JAG.

Men. Bara för att man får barn genomgår man ju inte samtidigt en lobotomi. Det finns ju faktiskt massa coola morsor out there som ger mig hopp om framtiden. Som är självständiga kvinniskor med ett eget, aktivt liv. Kanske kan även jag fortsätta vara en individ, trots moderskapet?

Sommar, jobbångest och strandliv.

I fredags arbetade jag min sista dag på ungefär nio månader. 1 april 2014 beräknar jag att vara tillbaka på jobbet, efter först fyra veckor semester och sedan åtta månaders föräldraledighet. Det känns lika delar skönt som ångestladdat att veta att jag ska vara borta från jobbet så länge. Jag är rädd att jag kommer klättra på väggarna i augusti när jag bara väntar på att Skrutthen ska komma. Och tänk allt nytt som kommer hända på jobbet, alla nya kollegor som hinner börja innan jag kommer tillbaka? Sånt som jag inte kommer ha någon koll på. Kontrollfreaket inom mig skriker. En annan del av mig tänker guuud vad gött att slippa pendla, att kunna sova ut, att vara ledig resten av sommaren. Jag gissar att jag kommer pendla en del mellan dessa känslolägen ett tag...

Semestern började i vilket fall på bästa sätt - med strålande sol och ungefär 23 grader varmt. Jag och Anders drog till Hässleholm beach, eller Björkvikens badplats som det egentligen heter. Jag gillar inte att bada i sjöar, men bättre det än ingenting alls. Det här med att vara preggo i åttonde månaden (åttonde månaden!!!) och ligga bekvämt på stranden var en ekvation som inte riktigt gick ihop. Låg jag på rygg fick jag ont i ryggen, låg jag på sidan gjorde det ont i höften och nacken och jag hade ingenstans att lägga armarna. Ligga på mage går såklart inte. Nästa gång jag ska till stranden får jag ta med en solstol. Kommer visserligen bara bli brun på framsidan av kroppen, men men,,,

Jag kan inte påstå att jag känner mig helt bekväm med att skutta runt på stranden i bikini med magen. Jag bryr mig inte om alla bristningarna på den men däremot känns det väldigt... privat på något sätt med en gravidmage. Jag vill inte att folk ska se magen utan kläder på. Låter kanske konstigt men så känner jag i alla fall. Jag tänker dock inte köpa en gravidbaddräkt - känns extremt ovärt med tanke på hur de svenska somrarna brukar vara. Lägga pengar på en baddräkt som jag kanske kommer använda tre gånger? Nej tack. Då kör jag hellre med bikini fast det är lite jobbigt.

Anders & beachen.