Jag, en småbarnsmorsa?

Det här med att bli mamma är ju fantastiskt, underbart etc på alla sätt och vis - men också oerhört skrämmande. Nu tänker jag inte på det enorma ansvar jag kommer ha för en annan människa som är totalt beroende av mig utan att jag kommer få en ny identitet som MAMMA. En småbarnsmorsa. För Skrutthen kommer jag alltid vara mamma först och främst. Inte en riktig person med egna tankar, rädslor och drömmar, utan en MAMMA. En person som inte hade ett liv innan Skrutthen fanns och som under Skrutthens uppväxt existerar enbart för att ta hand om Skrutthen. I alla fall om Skrutthen tänker så som jag gjorde om mina föräldrar, innan jag blev gammal nog att förstå att de faktiskt också är individer, inte bara föräldrar.

Det som skrämmer mig mer med moderskapet är att jag kanske kommer förändras i mig själv. Tänk om jag börjar klippa håret kort "för att det är så praktiskt", slutar bry mig om feminism och vad kändisarna gör och den senaste intrigen i Pretty little liars, bara umgås med andra barnfamiljer och börjar hänga på Familjeliv? Och vill åka på semester tillsammans med barnets mor- eller farföräldrar "för att det är så praktiskt"? Obs att det såklart inte är något fel att göra sånt här men det är ju inte JAG.

Men. Bara för att man får barn genomgår man ju inte samtidigt en lobotomi. Det finns ju faktiskt massa coola morsor out there som ger mig hopp om framtiden. Som är självständiga kvinniskor med ett eget, aktivt liv. Kanske kan även jag fortsätta vara en individ, trots moderskapet?

Sommar, jobbångest och strandliv.

I fredags arbetade jag min sista dag på ungefär nio månader. 1 april 2014 beräknar jag att vara tillbaka på jobbet, efter först fyra veckor semester och sedan åtta månaders föräldraledighet. Det känns lika delar skönt som ångestladdat att veta att jag ska vara borta från jobbet så länge. Jag är rädd att jag kommer klättra på väggarna i augusti när jag bara väntar på att Skrutthen ska komma. Och tänk allt nytt som kommer hända på jobbet, alla nya kollegor som hinner börja innan jag kommer tillbaka? Sånt som jag inte kommer ha någon koll på. Kontrollfreaket inom mig skriker. En annan del av mig tänker guuud vad gött att slippa pendla, att kunna sova ut, att vara ledig resten av sommaren. Jag gissar att jag kommer pendla en del mellan dessa känslolägen ett tag...

Semestern började i vilket fall på bästa sätt - med strålande sol och ungefär 23 grader varmt. Jag och Anders drog till Hässleholm beach, eller Björkvikens badplats som det egentligen heter. Jag gillar inte att bada i sjöar, men bättre det än ingenting alls. Det här med att vara preggo i åttonde månaden (åttonde månaden!!!) och ligga bekvämt på stranden var en ekvation som inte riktigt gick ihop. Låg jag på rygg fick jag ont i ryggen, låg jag på sidan gjorde det ont i höften och nacken och jag hade ingenstans att lägga armarna. Ligga på mage går såklart inte. Nästa gång jag ska till stranden får jag ta med en solstol. Kommer visserligen bara bli brun på framsidan av kroppen, men men,,,

Jag kan inte påstå att jag känner mig helt bekväm med att skutta runt på stranden i bikini med magen. Jag bryr mig inte om alla bristningarna på den men däremot känns det väldigt... privat på något sätt med en gravidmage. Jag vill inte att folk ska se magen utan kläder på. Låter kanske konstigt men så känner jag i alla fall. Jag tänker dock inte köpa en gravidbaddräkt - känns extremt ovärt med tanke på hur de svenska somrarna brukar vara. Lägga pengar på en baddräkt som jag kanske kommer använda tre gånger? Nej tack. Då kör jag hellre med bikini fast det är lite jobbigt.

Anders & beachen. 

Liv Strömquist och mensen.

Nu är jag väldigt sen på bollen här men idag har jag äntligen fått tummen ur och lyssnat på Liv Strömquists sommarprat som jag hört så mycket bra om. Och det levde sannerligen upp till förväntningarna; ett superfeministiskt, womance-igt sommarprat om mens, skam och skapande. Helt fantastiskt bra! Mens är ju verkligen ett sådant tabubelagt och skamfyllt ämne i vårt samhälle och det behövs att folk - kvinnor - vågar prata om det för att få bort den där pinsamhetsstämpeln. Varför ska en till exempel hålla på och smussla med och gömma trosskydd när en går på toa av rädsla för att någon ska se att en har mens? Jag minns en gång när jag skulle plocka upp något ur min väska och en binda råkade ramla ur och det var "massa" folk som såg, bland annat flera killar (=superpinsamt!!!) och jag skämdes så extremt mycket och ville typ gå under jorden. Men varför denna skam egentligen? Mens är ju något helt naturligt som ungefär hälften av jordens befolkning genomlider varje månad. Det borde inte vara något skamligt men ändå är det det. Tur då att det finns kvinniskor som Liv Strömquist som försöker tvätta bort tabut kring mensen. In och lyssna nu på hennes sommarprat här, om ni inte redan gjort det.

Två andra sommarprat jag har höga förväntingar på är Maria Svelands (22 juli) och Katrine Kielos (16 augusti). Hoppas på mycket feministsnack, såklart.

lördag 29 juni, v. 30 (29+5)

Saker jag kommer uppskatta så oerhört mycket när Skrutthen ploppat ut:

att kunna sova på mage

att kunna sova utan att vakna varje gång jag ska vända på mig

att inte behöva kissa hela tiden

att kunna ha mina fina klänningar igen (vilka jag i och för sig inte kommer kunna använda förrän jag slutat amma pga ej amningsvänliga. Men ändå)

att kunna gå och lyfta saker utan att det gör ont i ryggen eller magen

att kunna äta god ost som brie och chèvre

att kunna dricka kall öl, champagne och rödvin (inte för att jag tycker det är jobbigt att inte dricka alkohol men guuud vad jag kan sakna dessa drycker ibland. Så kul är det inte att jämt dricka cola)

Hm, vad mer? Jo, det ska bli skönt att slippa folk som vill klappa mig på magen eller berätta för mig hur oerhört jobbigt det kommer bli att vara höggravid under sommaren (till vilket jag vill svara följande: 1. som att det finns någon period under året som det är kul att vara höggravid? och 2. vi pratar om en sommar i Sverige. Ni vet, 15-20 grader och regn största delen av tiden. De där två dagarna när det är 30 grader varmt tror jag att jag kommer överleva).

...och så här såg jag ut i torsdags. Bara en fjärdedel av graviditeten kvar nu, woop woop! Snart är Skruttis här<3

Blivande föräldrar.

På en konstighetsskala från 1-10 så hamnar rubriken till det här inlägget på ungefär en miljard. Gaaah liksom, blivande föräldrar?!?! Jättejättemärkligt ju.

I övrigt, så här i vecka 29 (28+4), sparkar Skrutthen som bara den i magen och det syns till och med utanpå. Måste försöka fånga det på film någon dag. Jag har två veckor kvar att jobba, sedan går jag på semester och föräldraledighet till den 1 april 2014. Crazy bananas! Jag och Anders väntar med spänning på att barnvagnen ska komma (kom igen då Brio! Producera!) och letar bil (vuxenpoäng, jajamensan).

En av många anledningar till varför jag inte kommer rösta på moderaterna i valet 2014.

"De metoder som feministerna vill använda för att uppnå jämställdhet är de traditionellt socialistiska, de är staten och politiken som ska fixa det, själva utmålar de sig som offer (för manssamhället) och som oförmögna att själva förbättra sin situation."

- ur Fria Moderata Studentförbundets Begreppshandbok I, s. 13. Vill ni läsa mer i handboken om förbundets deprimerande och i mitt tycke felaktiga syn på feminism, klicka här.

Jo, jag vet att studentförbundet inte är samma som moderpartiet. Alltså gick jag in på moderaternas hemsida för att se vad de anser om feminism och så här blev resultatet:

I rest my case, så att säga.

Barcelona.

Förra helgen åkte jag och Anders till Barcelona - sista (utlands)resan som DINKs. Himla skönt med lite semester på tu man hand och himla trevligt att få se Barcelona, där varken jag eller Anders har varit tidigare. Jag trodde inte att jag skulle orka gå så mycket pga ryggen men det gick faktiskt bra att traska runt. Mest ont gjorde det i fötterna och inte i ryggen. Det gick bra också att flyga, inga svullna fötter här inte. Barnvagnsnörd som jag är kollade jag in vilka barnvagnar de spanska barnen hade och Bugaboo tycktes vara det mest populära märket. Många ungar hade paraplyvagn, typ McLaren. Så vet ni det.

Tänk, nästa gång vi reser utomlands kommer vi ha med oss en liten skrutt! Så mysigt<3

El estomago! 

Konsten att vara kvinna - Vecko-Revyn-versionen av Scum.

Så har till slut även jag läst en av förra årets mest omtalade böcker, Konsten att vara kvinna av Caitlin Moran. Jag trodde jag skulle tycka väldigt illa om boken pga att jag trodde den skulle vara liberalfeministisk men måste erkänna att jag faktiskt tyckte den var okej. Ingen världsomvälvande läsning, men okej. Det fanns en hel del störningsmoment i boken, som oerhört förenklade "analyser" av t ex porr och det faktum att rika kvinnor använder mindre bemedlade kvinnor från fattiga länder för att kunna göra karriär. Detta problematiseras inte alls vilket jag tycker är en stor brist. Moran använder vid ett tillfälle uttrycket "rabiat feminist" på ett sätt som inte känns okej att göra av en feminist mot andra feminister. Basha inte kvinnor, snälla. Sättet hon skriver om kroppsbehåring - att det inte är ett uttryck för kvinnoförakt - är i mina ögon mycket tveksamt. Boken är också skrivet utifrån ett väldigt lättsamt perspektiv och jag skrattade högt flera gånger när jag läste den. Det är förstås inget fel i sig, men jag tycker personligen inte att feminism är något roligt. Feminism är en kamp på största allvar. För mig känns det liksom... fel att prata om feminism som en kul grej, vilket är lite den inställningen jag tycker att Moran har. Jag vill bli arg, förbannad, rosenrasande och få en lust att förändra världen när jag läser en feministisk bok. Att läsa Konsten att vara kvinna är som att läsa Vecko-Revyn-versionen av Scum-manifestet; det är lättsam läsning för stunden men inget som ger någon mersmak. Den är som en tjejtidning som vill bli bästa kompis med en på ytan men egentligen inte bryr sig så mycket och som inte har några större mål. Medan Scum uppmanar till revolution upplyser Konsten att vara kvinna att det räcker att ansa könshåret, du behöver inte raka av dig allt.

Men finns det något som är bra med boken då? Ja, absolut. Kapitlet om abort är helt lysande. Så avdramatiserande och självklart som Moran pratar om abort skulle jag önska att alla kunde göra. Eller, jag önskar att abort var något odramatiskt och självklart, som alla kvinnor hade möjlighet att göra.

Det är så tydligt att Moran velat skriva en lättillgänglig, lättläst bok om feminism, långt från "akademiskt" prat om könsmaktsordning, våld mot kvinnor och könsroller - och det har hon lyckats med. Men det innebär även att hon tappat något - kämparglöd, jävlar anamma, ilska. Och jag vill ha den där ilskan, frustrationen, raseriet. För mig är det det som är feminismens och kvinnokampens nerv.

uppdatering: v. 28 (27+1)

Vad är nytt på preggofronten? Inte mycket. Jag har ont i ryggen och kissar hela tiden. Sötsuget har börjat komma tillbaka mer och mer. Skrutthen väger nu cirka 1,2 kilo och är ungefär 25 cm lång mellan huvud och rumpa.

Jag och Anders gick crazy bananas för några veckor sedan och köpte måååånga bebiskläder:

Så ett tips om någon känner för att köpa kläder till lill-Skrutt - köp gärna större storlekar, från 62 och uppåt...

en dagens outfit v. 26 (25+5)

Kjol & tröja från Lindex

Jag försöker köpa så lite mammakläder som möjligt eftersom det känns tråkigt att lägga pengar på kläder jag kommer använda en väldigt kort period. Visserligen hoppas jag att jag får fler barn men det är ju inte säkert att de gravidkläder jag köper nu känns roliga att ha då (lååångt in i framtiden, eller i alla fall om typ tre år). Så jag försöker hitta vanliga kläder som funkar även med stor mage -.vilket inte är det lättaste. Men den här långkjolen med resårmidja från Lindex funkar jättebra och jag kan nog ha den  ett tag till även om magen blir större. Annars är långa klänningar i stretchig trikå ett säkert kort. HM har också bra vanliga (och billiga!) linnen som är långa och täcker magen.

Annars då? Jag mår bra förutom lite ryggont då och då (eller ja, ganska ofta, typ så fort jag går. Men det är överkomligt än så länge). Magen känns ännu inte otymplig utan faktiskt ganska liten och nätt. Den växer dock precis som den ska enligt kontrollen hos barnmorskan förra veckan. Mitt sötsug har tyvärr börjat komma tillbaka. Hade gärna sluppit det ett tag till. På lördag - tisdag ska jag och Anders åka till Barcelona, yay! Det lär väl bli sista resan på ett tag.