Lägesrapport 12 maj

Nu är jag alltså i vecka 23 (22+4) vilket innebär att om Skrutthen skulle få för sig att födas nu skulle hen faktiskt ha en chans att överleva. Häftigt! Jag hoppas dock att hen håller sig kvar där inne i många, många veckor till...

Jag kan känna mer och mer hur hen rör sig inne i magen men det är fortfarande inga tydliga sparkar.

Det stramar och spänner i magen när jag går. Jag vet inte varför. Jag tror inte det är något farligt men det känns lite obehagligt.

Ibland sjunger jag för Skrutthen, mest Var bor du lilla råtta?, för det är den enda barnvisan jag kan hela texten till. Skrutthen ska ju kunna höra och känna igen röster där inne nu.

Jag har börjat virka saker till hen, två små mössor och en filt. Det är fortfarande för tidigt för att börja köpa saker men det känns mer okej att göra saker själv.

Det är lite mindre än fyra månader kvar tills Skrutthen beräknas komma ut men det känns som en evighet. Jag längtar så efter att få träffa min lilla Skrutt. Mitt skruttbarn.  

ur graviddagboken

31 januari

Du får förlåta mig skrutten att jag inte äter bättre än vad jag gör – men det är inte mycket jag kan äta och det jag kan äta äter jag hela tiden eftersom ett konstant tuggande är det enda som håller illamåendet borta. Idag har jag ätit detta:

frukost 1: müsli med yoghurt och päron

frukost 2: två knäckebröd med keso

frukost 3: två knäckebröd med keso

lunch: pastasallad

mellanmål: smörgås med ost

mellanmål 2: tre knäckebröd med keso (hade antagligen ätit fler om det inte vore för att knäckebröden tog slut)

middag: pastasallad

...och däremellan tre apelsiner, ett äpple, 500 gram vindruvor, en banan och ett antal kex. Så här ungefär äter jag i princip varje dag. GUD vad jag saknar att tycka om kött!

För övrigt är det tydligen väldigt viktigt att sköta tandhygienen pga hormonerna håller på med tandköttet. Inte det lättaste när det knappt går att borsta tänderna pga kräkreflexen stimuleras.

Och jo, jag mådde mer illa för att jag gick upp tidigare. Sabbade hela min dygnsrytm faktiskt. Så inga fler tidiga tåg nu om det inte är absolut nödvändigt. 

Livet genom instagramfilter #2.

 Nytt armband, köpt i Mångfaldsbutiken i Hässlehåla. 

 Firade min födelsedag i efterskott den 1 maj med lunch ute i solen. 

 Min absoluta favoritmat just nu: halloumi, tsatsiki, hommous, sallad och libanesiskt tunnbröd. Så. Himla. Gott. 

 Virkade en babymössa till Skrutthen...

 ...och sen en till.

 Jag i vecka 22 (21+0).

Och här exakt en vecka senare, v. 23 (22+0). 

Livet genom instagramfilter.

 Jag fick ett moderskapsintyg av min barnmorska. Så surrealistiskt. Detta har jag nu skickat in till Försäkringskassan så att jag kan söka föräldrapenning. För det är tydligen sånt jag gör numera. 

 På min födelsedag åt jag lunch i Växjö med Caisa och hennes två månader gamla son. Tänk, snart har jag en sådan där liten skrutt???

 I födelsedagspresent av mina syskon fick jag bland annat en burk kalamataoliver...

 Den här dockvagnen såg jag på Åhléns i Malmö. Hur söt??? Måtte jag få ett barn som gillar att leka med dockor så jag kan köpa sånt här gulligt till hen. 

 Robert skapade konstverket "Fyra grön äpplen" i mitt kök.

 Min syster Maja och hennes karl Robert var på besök och vi passade på att åka till Helsingborg.

 Hav!

 Hej hej!

Uteserveringspremiär för snart två veckor sen. Älskar våren. 

Mammabloggar.

I väntan på att Anders ska prata färdigt med sin farfar så att vi kan se senaste avsnittet av Vikings tänkte jag tipsa om några av mina favoritmammabloggar. Jag har läst mammabloggar i flera år men har börjat uppskatta dem ännu mer sedan jag blev gravid. Här är de jag följer mest slaviskt:

Kitty Jutbring - ÄLSKAR hennes blogg. Hon skriver oerhört ärligt och utlämnande om mammalivets ups and downs, ångest, genus mm. Många bilder också på hennes ursöta unge.

Ebba von Sydow - ingen renodlad mammablogg men hon skriver mycket om livet som nybliven tvåbarnsmor. Tyvärr en sådan som värnar om sina barns integritet så inte så många bilder på kidsen.  Jag gillar särskilt att hon är skicklig på att kombinera föräldraskap och karriär.

Cecilia Blankens - blandar snygga oufits och betraktelser kring livet med foton på barnen och berättelser om livet med två kids. Får det alltid att verka så himla mysigt att ha barn.

Fröken Bella - är gravid med tvillingar och bloggar mycket om sin graviditet och om genus.

Popmorsa - är väl egentligen inte så mycket mammablogg längre men får vara med för att jag tycker så himla mycket om bloggen. Återigen, en ärlig och personlig blogg. Den bästa sorten.

...och sist men inte minst, min kompis Sköna Helena - som bloggar mycket om sin son och hans utveckling. Mycket kul att läsa tycker jag och veta vad en har att se fram emot. Ett tips för andra preggon är att kolla in hennes gamla gravidoutfits, Helena är nämligen mycket stilsäker, även som gravid.

Det där med kön...

...tycks vara väldigt viktigt för vissa. Idag fick jag frågan av en äldre släkting vilket kön jag önskar att Skrutthen har. WTF tänkte jag (men svarade att jag inte bryr mig). Varför skulle jag vilja att barnet har det ena eller andra könet? Såvitt jag vet är enda skillnaden att den ena sorten har en snippa och den andra en snopp. Eller är det så att snoppen gör att en pojke vill spela fotboll, snickra och leka med bilar? Medan snippan gör att en flicka vill vara prinsessa, måla naglarna och dansa balett? För det är tydligen förutbestämt vilka intressen ett barn kommer ha beroende på vad som finns mellan dess ben. Visserligen finns det ju flickor som spelar fotboll och pojkar som dansar balett men de är säkert homosexuella allihop. (Obs, ironi!)

Jag. Blir. Så. Trött. Låt barn vara individer istället för Flickor & Pojkar. Sluta sätt etiketter och skapa förväntningar på människor utefter vilket biologiskt kön de har. En kompis till mig med en två månader gammal son berättade att hon fick negativa kommentarer om pojken hade på sig något med minsta lilla rosa i. "Det där kan han inte ha på sig, han är ju pojke". Alltså SUCK. Vad tror folk ska hända om en pojke har rosa kläder? Att han blir gay? För det vore ju verkligen det värsta som skulle kunna hända...

Men det är lika bra kanske att vänja sig. Folk med könsstereotypa åsikter finns det ju gott om. Men nåde den som försöker tvinga in mitt barn i de typiska könsrollerna.

Om jag vill ha en sådan här till min bebis, oavsett kön? Jajamensan! Finns här.

Det allra första inlägget

9 januari 2013

Har nu vetat i tre dagar att jag är gravid. Har tagit sex graviditetstest som alla visat positivt. Kan ändå inte fatta. Är jag verkligen gravid? Det är ju helt osannolikt. Jag, en blivande mamma? Ska jag och Anders ha en bebis? Nej, det kan väl ändå inte stämma? Fast jag har ju ont i brösten och i ryggen, klassiska gravidsymptom. Så jo, kanske. Kanske är det en liten liten Skruttis där inne trots allt.

Tror inte jag kommer förstå helt förrän det börjar synas.

(Utdrag ur min graviddagbok, det första inlägget. Kan meddela att jag fortfarande inte riktigt har fattat, även om det sjunkit in lite mer nu än vad det hade gjort då.)

Ett av de sex graviditetstesterna jag tog. 

v. 20 (19+3)

En liten statusuppdatering så här halvvägs (!!!) genom graviditeten:

Jag har börjat få ont i ryggen, längst ner i ländryggen (heter det så?). Kan vara foglossningar, eller den ökade tyngden, eller att hållningen blir annorlunda (en tippar ju liksom framåt lite med kroppen). Det är lite jobbigt men överkomligt. Jag vet dock inte hur jag ska lindra det, funderar på att köpa en sådan där vetekudde som en värmer i mikron. Det kanske hjälper.  

Jag är väldigt sugen på kalamataoliver (vilket Anders för övrigt hade köpt till mig igår, utan att jag bett om det. Han är rätt bra, den mannen<3). Frukt i olika former är fortfarande en favorit. Jag har inget sötsug alls i princip – vilket är väldigt skönt.

Jag skriver graviddagbok, något jag gjort till och från under hela graviditeten. När Skrutthen väl är född ska jag kan skriva en förlossningsberättelse och lägga till i dagboken. Den ska jag sedan skriva ut och spara och ge till Skruttis någon gång i framtiden. 

I tisdags hände det jag fruktat en tid nu – en kollega på mitt jobb (ingen jag umgås med) tog på min mage! Utan att fråga! Fruktansvärt obehagligt. Varför gör man så? Hur kan man tro att en gravid kvinnas mage är till för andra att ta på? Det är fortfarande MIN kropp! Ingen skulle ju gå fram och klappa mig på magen om jag inte var gravid så varför är det plötsligt okej att göra bara för att det är ett foster där inne? Jag fattar inte hur man tänker när man tar sig friheten att ta på någon annans kropp på det viset, särskilt inte när det är en person man inte känner så väl. Jag blir förbannad. 

Skrutthens första present.

 Skrutthens första present och första kläder.En viss blivande moster kunde inte hålla sig från att köpa bebiskläder... Vilket jag förstår, babykläder är ju det gulligaste som finns.

Och så här såg jag ut igår, v. 19 (18+3). Jag ska alltså bli ungefär dubbelt så stor innan Skruttis behagar ploppa ut. Gulp. Men glädjande nog får jag fortfarande på mig min vårjacka, yay!

Hej Skrutthen!

Den här lille krabaten - Skrutthen kallad (av mig i alla fall, hens inte lika politiskt korrekta pappa säger Skrutten) - bor i min mage. Hen har gjort det i 18 veckor (19+0) och beräknas ploppa ut om exakt fem månader, den 10 september. Det är huuur långt som helst dit ju! Vill att Lillskrutt ska komma nu. Eller alltså, vill att det ska vara den 10 september nu. Längtar att efter att få gosa med liten pluttbebis<3

Framöver kommer den här bloggen bli främst en graviditets/bebisblogg, även om jag såklart kommer fortsätta med womance-temat. Det blir mycket barntankar och blivande mammafunderingar. Det får ni stå ut med!