måndag 30 september 2013

Lite mindre depp.

Hur det går med min baby blues/eventuella depression? Det är fortfarande jobbigt men det känns som det har blivit lite, lite lättare. Jag tycker inte att jag är lika ledsen längre. Kanske för att jag hade besök igår av kompisar som gav mig massa positiv energi (ursäkta klyschan), kanske har hormonerna lugnat ner sig, kanske har jag vant mig lite mer vid detta nya liv. Och kanske vänder det igen och så ligger jag snart i en hög på golvet och bölar resten av kvällen:))) Jag hoppas att det inte händer utan att det faktiskt är på rätt väg nu. Hoppas hoppas hoppas. Imorgon har jag i alla fall tid hos en psykolog och det känns otroligt skönt att veta att jag snart ska få prata med henne. Psykologsessionen blir för övrigt mitt första tillfälle för "egentid" sedan Torsten föddes, om man inte räknar de timmar på BB som sköterskorna hade hand om honom när jag var så himla trött att jag inte orkade. Det känns lite konstigt men också skönt. Tänk, 1,5 timme ungefär som jag kan fokusera enbart på MIG. Vilken lyx.

lördag 28 september 2013

Baby blues eller Det deppigaste inlägget som någonsin skrivits i denna blogg

Jag visste ju att det skulle bli en stor omställning att få barn och att det skulle kunna kännas jobbigt. Att det inte bara innebär glädje och lycka att bli förälder utan även trötthet och frustration över sömnlösa nätter, långa amningssessioner och tröstlösa skrikattacker. Men jag var inte beredd på det här depressiva tillståndet jag tycks ha hamnat i. Det där som kallas "baby blues" och som tydligen är vanligt bland nyblivna föräldrar. Jag borde ha varit beredd på detta, jag som är alltför välbekant med ångest, nedstämdhet och depressioner sedan tidigare (eller som en psykolog uttryckte det; att jag har en "psykisk sårbarhet"). Men jag har mått bra under hela graviditeten och inte känt av några gravidhormoner överhuvudtaget så jag trodde inte att jag skulle märka av hormoner efter Torsten fötts heller. Men det gör jag, big time. Är nedstämd hela tiden, gråter ofta, har en obestämbar ångest samt en stress i hela kroppen. Värst är det på kvällar och nätter på grund av att jag tycker det är jobbigt att Torsten skriker mycket då och att det tar så lång tid innan han somnar och att det är sällan han vill sova i sin egen säng. Det stressar mig också att han vaknar på nätterna och jag måste amma honom och det tar sådan himla lång tid. Han ammar lätt i 1-1,5 timme och det tar på krafterna och sedan ska han bytas på och komma till ro och kanske ammas igen innan han somnar. Jag har ångest över att jag ska ta hand om honom på egen hand när Anders börjar jobba igen nästa måndag, trots att min syster kommer hit då så jag kommer inte ens vara ensam i början. Jag har ångest över att jag kanske inte tar hand om honom tillräckligt bra och över att han eventuellt märker att jag mår dåligt och tar skada av det. Jag har ångest över att detta inte ska gå över utan utveckla sig till en förlossningsdepression. Jag har ångest över att jag säkert aldrig kommer bli frisk från en eventuell förlossningsdepression utan kommer vara ledsen resten av livet. Jag orkar inte vara deprimerad. Inte när jag ska ta hand om en bebis samtidigt. För att göra det hela ännu bättre bor jag i en stad (Hässleholm) där jag inte känner någon. Ingen alls. Så jag kommer säkert vara jätteensam under hela föräldraledigheten vilket ju inte kommer minska ångesten direkt. Jag är så lättad över att jag "bara" ska vara hemma sex månader (vilket just nu känns som en evighet, men en överkomlig evighet) för jag tror inte jag skulle stå ut en dag till.

Och sedan får jag dåligt samvete för att jag känner så här; hur kan jag inte vara glad när jag blivit mamma till världens finaste lilla Torsten? Och när det finns folk som kämpar och kämpar för att få barn men aldrig lyckat? Så kommer jag här och är allmänt otacksam. Logiskt sett vet jag ju att jag inte kan styra över att jag mår som jag gör, men det är ju en sak att veta något och en annan att faktiskt känna det. Men jag ÄR ju egentligen jätteglad och tacksam över mitt barn, det är bara det att det är massa andra känslor i mig som just nu tar mer plats.

Fucking ångest, denna ständiga följeslagare i mitt liv.

onsdag 25 september 2013

Torsten 1 vecka


Idag blir den här lille krabaten en vecka gammal, För en vecka sedan låg jag alltså på förlossningen nu och Torsten var ungefär tre timmar gammal och jag hade ont överallt och var svimfärdig för att jag inte ätit på ett dygn och dessutom kräkts upp det senaste jag ätit.

Vi har haft hembesök av BVC-sköterska idag och jag grät under nästan hela besöket pga av att hon frågade om förlossningen och för att jag har massa hormoner i mig och är allmänt labil. Det är heeelt normalt att må så här sa sköterskan, Det är ju bra att vara normal men det gör det inte mindre jobbigt. Jag är lite trött på att vara så här känslomässigt instabil. När brukar sånt gå över? I övrigt såg allt bra ut och Torsten hade ätit upp sig till sin födelsevikt (3230 gram) vilket sköterskan verkade imponerad av. Jag fattade som att det inte är så vanligt att nyfödda äter upp sig så snabbt. Jag pöste förstås av stolthet över denna fantastiska bedrift Torsten åstadkommit (det var för övrigt samma sak på BB när barnläkaren undersökte Torsten och sa att det var roligt att undersöka ett sånt "piggt och aktivt" barn, Då var jag mallig kan jag lova. Känner mig lite löjlig men gissar på att det är så här man är som förälder).

tisdag 24 september 2013

Torsten 6 dagar

Idag är Torsten 6 dagar gammal och hittills kan vi konstatera att

- jag börjar verkligen förstå det där med att man inte hinner någonting annat än att ta hand om sitt barn när man är föräldraledig. All tid går åt till att serva hans behov av mat sömn tröst närhet. Tänk att jag aldrig tidigare förstått hur skönt det faktiskt är att t ex få duscha, äta och borsta tänderna i lugn och ro. Inte för att jag direkt klagar, vi har det rätt så mysigt här.

- Torsten är yttepytteliten. Alla kläder, även de minsta i storlek 50, är för stora. Storlek 50 passar i längd men inte på bredden och storlek 56 är för stort både på längden och bredden. Så det där som jag skrev tidigare, att vi inte behöver fler kläder i storlek 50-56, tar jag tillbaka. Det kommer nog dröja ett tag innan vi kan gå upp i storlek. På föräldrautbildningen sa barnmorskorna att det var lagom att börja köpa kläder i storlek 62 till en nyfödd. Jo men visst.

- en del av mig vill att han alltid ska vara så här miniliten. Min lilla übersöta fågelunge. En annan del av mig ser fram emot att se honom växa och utvecklas.

- det här med amning kräver ett eget inlägg. Ojojoj. Finns så mycket att säga om detta.

- det här med hormoner och känslor som är all over the place kräver också ett eget inlägg. Kan säga så mycket som så att det går upp och ner hela tiden. För det mesta är det bra men stundtals jobbigt. Det här med att leva i någon slags rosafluffig bebisbubbla - det gäller inte för mig. Det är en extremt stor omställning att få barn och det kommer nog ta ett tag för mig att vänja mig.

- Torsten gillar inte att byta blöja (fast det blir mindre och mindre skrik kring detta). Han tycker mycket om att ligga på våra magar/bröstkorgar, helst hud mot hud. Vi har tagit två promenader med barnvagnen, den första började och slutade med skrikfest men den andra gick bra och han var lugn eller sov under hela promenaden. Jag vet inte hur mycket man egentligen kan säga om hans personlighet så här tidigt men han känns som ett ganska lugnt barn. Han gillar att ligga och titta sig omkring med sina stora mörkblå ögon och se fundersam ut. Händerna är ofta uppe i ansiktet och petar och drar i kinder och ögon.



söndag 22 september 2013

Hej Torsten!

Så kom han då äntligen till oss onsdagen den 18 september kl. 15.06. 51 cm lång, 3230 gram tung och alldeles, alldeles ljuvlig. Förlossningen gick bra utan komplikationer (dock att jag upplevde den som helt fruktansvärd och hemsk. Men mer om det i ett senare inlägg), Torsten mår bra och efter två dygn på BB fick vi åka hem i fredags eftermiddag. Nu försöker vi landa här hemma och lära känna varandra. Det finns så mycket jag vill skriva om, så många tankar och känslor som snurrar runt, och jag ska försöka ta mig tid till det allt eftersom.






Lilla, söta, älskade plutt<3 Tänk att du bara funnits i tre dygn men ändå har jag svårt att föreställa mig att det fanns en tid när du inte existerade.

tisdag 17 september 2013

17 september - BF plus 7

Antal sammandragningar jag haft i natt: cirka en miljard. Antal timmar jag sovit: cirka noll. Antal bebisar som fötts: definitivt noll.

På detta fantastiska sätt har denna sjunde övertidsdag börjat. Ont i ryggen har jag också och i rumpan (tror jag fått en nerv i kläm). DET ÄR SÅ HIMLA ROLIGT ATT VARA GRAVID PÅ ÖVERTID!!!!!

mvh
sur, trött & grinig

måndag 16 september 2013

16 september - BF plus 6

Nej men seriöst Skrutthen - vad håller du på med? Det är verkligen dags att du kommer ut nu. Inte minst för att det är höst och det börjar bli kyligt och jag har ingen jacka som passar, dvs där jag kan knäppa fler än två knappar. Jag hade ju tänkt att du skulle vara ute vid det här laget så att jag skulle slippa jackproblemet. Men icke alltså.

I förmiddags var jag återigen hos barnmorskan och jag hade både högt blodtryck och äggvita i urinen (hur många gånger har jag skrivit "urin" nu i den här bloggen?) men jag behövde inte åka till sjukhuset eftersom både jag och bebben ändå mår bra. Jag har känt av färre sammandragningar och förvärkar de senaste dagarna vilket barnmorskan menade var positivt eftersom det kan vara lugnet före stormen. Visst tänker jag. Alla de här "positiva tecknen" jag visat den senaste tiden har ju verkligen visat sig innebära att bebben är på g...

Till och med Anders, a.k.a. världens mest tålmodiga människa, börjar bli lite otålig nu i väntan på Skrutt. Han tror för övrigt att ungen kommer på torsdag den 19:e. Jag, som är en bitter och cynisk pessimist, tror inte att bebben kommer ut av sig själv utan att jag kommer behöva igångsättas den 24:e. Men om det är så illa så är det ju faktiskt inte mer än åtta dagar dit så det ska jag väl överleva.

I väntan på barnet shoppade jag lite idag, i Hässleholms trevligaste butik Mångfald där de säljer rättvisemärkta grejer (ett tips om ni någonsin har vägarna förbi den här hålan. Många fina leksaker har de bland annat). Jag köpte glasunderlägg och lite leksaker till Skrutthen - faktiskt de första leksakerna jag köper till bebben. Eftersom ingen bebis är här och kan leka med dem roar sig jag och Anders med dem istället genom att kasta dem på varandra.

söndag 15 september 2013

Vad jag gjort idag

I väntan på denne envise onge som aldrig vill ut har jag idag sysselsatt mig med följande:


- hängt upp tavlor i Skrutthens del av sovrummet. Korten i de små tavlorna är från Tiger, som har jättemånga fina kort med massa olika motiv till det facila priset tre stycken för tio kronor. De stora tavlorna, som inte syns så bra här, är en abc-poster och en siffer-poster med motiv av Anna Boye, köpta härifrån. Ramarna är "Ribba" från Ikea. Vimpeln, som jag virkat själv, ska inte hänga sådär men får göra det just nu i väntan på en bättre placering.


- sorterat mina gamla bebiskläder. Fanns en hel del fina saker men också mycket gulligull,vilket inte riktigt är min grej. Gillar starkt Lilla Anna-tröjan, såklart att jag hade en sådan (tillsammans med x antal Lilla Anna och Långa farbrorn-böcker).


- sytt babymössor efter inspiration från Preggo preggo-bloggen (grattis till Katta Kvack btw som födde Bebishen i morse, 13 dagar efter BF!). Världens enklaste mössor att sy. Här finns beskrivning och här finns mönster. Obs dock att mössorna enligt mönstret blir väldigt långa, jag kortade av mina en rejäl bit. Bäst är nog att jämföra med en mössa man har hemma. De randiga mössorna har jag sytt av en tröja jag råkat spilla på och den gråa är gjord av en cykelbyxa som gått sönder (recycling ftw). Om ni undrar varför jag gjort två randiga så är det för att Skrutthens kommande kusin ska få en. En glimt av jättemagen får ni också på fotot, svårt att undvika att få med den på bild numera.

- röstat i kyrkovalet *klappar mig själv på axeln pga duktig medborgare*.

Och nu ska jag avsluta denna dag med att kolla på Borgen, en av mina nya tv-favoriter, som ska få ett eget, mer ingående inlägg här i bloggen snart.

15 september - BF plus 5

Jaha. Fortfarande ingen bebis. Drack champagne igår (champagne ska enligt ovetenskapliga belägg kunna trigga igång förlossningen) men det hände absolut ingenting, förutom att jag fick lite halsbränna. Men gott var det - första alkoholen sedan nyårsafton. Jag drack inte så mycket dock, några klunkar bara, av rädsla för att det skulle skada Skrutthen.

Vad ska jag göra idag då i väntan på baby som aldrig kommer? Sortera mina gamla bebiskläder, städa lite, kanske rösta i kyrkovalet samt gå omkring och vara frustrerad och vänta vänta vänta.

fredag 13 september 2013

13 september - BF plus 3

Det blev inget sjukhusbesök igår men däremot ett idag eftersom jag hade äggvita i urinen när jag var hos barnmorskan i morse (ja, jag är där JÄMT). Fjärde besöket på förlossningen utan att få åka hem med bebis... drygt! Alla prover på sjukhuset såg bra ut som tur var. Det är jättebra såklart att vårdpersonalen tar varningstecken på allvar och inte "snålar" med några kontroller men det känns så onödigt att åka till sjukhuset, vara där och ha tråkigt i fem timmar, få veta att allt bara är bra och så åka hem igen. Särskilt som jag vet att jag mår bra och är nästan helt säker på att bebisen mår bra redan innan besöket. Men men, jag ska verkligen inte klaga - den svenska mödravården är fantastisk och det är naturligtvis bättre att göra en koll för mycket än en för lite.

En bra grej med dagens sjukhusbesök var i alla fall att jag hade vita blodkroppar i urinen, vilket tyder på att förlossningen är på g. Yay! Barnmorskan tyckte även att jag hade rosiga kinder vilket också är ett förlossningstecken. Plus att jag är lite svullen i ansiktet vilket jag med hjälp av säkra källor som bloggar och Familjeliv också tolkar som att förlossningen närmar sig. Dessutom lossnar slemproppen mer och mer. Så kanske, kanske, kommer det en Skrutt snart.

torsdag 12 september 2013

12 september - BF plus 2

I väntan på att bebis ska behaga anlända har jag varit hos barnmorskan för en femtioelfte kontroll av mitt blodtryck som idag var lite för högt. I övrigt såg allt bra ut men jag ska tillbaka imorgon och på måndag för ytterligare kontroller. Eventuellt skulle jag behöva åka in till sjukhuset idag så att de också kan kolla mig men eftersom barnmorskan ännu inte (kl. 16.50) hört av sig om det antar jag att jag slipper. Hoppas det - har ingen lust direkt att göra ett fjärde besök på förlossningsavdelningen utan att få komma hem med Skrutthen.

Barnmorskan tipsade mig om att det tydligen finns någon punkt på insidan av vaderna som man kan trycka på som ska sätta igång förlossningen. Så det, och att titta på Suits säsong 3, ska jag ägna mig åt resten av dagen. Kanske bakar jag en kaka också, är så himla sötsugen nämligen. Kommer ihåg när jag inte hade något sötsug alls tidigare under graviditeten och alla kompisar som själva varit gravida sa att sötsuget skulle komma tillbaka i slutet och jag trodde dem inte för godis och kakor och sånt var verkligen inte gott just då - men oh så rätt de hade. De senaste kanske två veckorna har jag haft ett enormt sötsug och vill typ bara äta kakor, bullar och glass. Jag försöker dock hålla igen men något sött "måste" jag ha varje dag. Men det anser jag vara helt okej när en är beyond höggravid.

onsdag 11 september 2013

11 september - BF plus 1


Fortfarande ingen bebis och idag går jag in i vecka 4-fucking-1 (40+0). Jag gick en långpromenad förut för att försöka sätta igång Skrutthen men det gav inte något resultat. Jag hade tyckt att det varit ganska trevligt om Skrutthen fötts just idag eftersom det är mina morföräldrars bröllopsdag och i år firar de krondiamantbröllop, dvs de har varit gifta i 65 (!!!) år. Helt galet länge!

Dagens kvinnohat (och rasism) 130911.

Växjö tingsrätt har i en dom funnit att det var okej att neka kvinnor med asiatiskt ursprung tillträde till krogen Harrys eftersom syftet var att förhindra prostitution. Agerandet var inte diskriminerande eftersom det fanns ett "legitimt syfte".

Jag vet inte hur en ska tolka detta på annat sätt än att domstolen menar att det är okej att agera utifrån förutfattade meningar och fördomar om kön och hudfärg. Jag förstår inte hur detta inte kan anses diskriminerande eftersom kvinnorna uttryckligen nekades inträde på grund av sitt kön och etnicitet. Detsamma hände inte asiatiska män eller kvinnor med "svenskt" ursprung. Skulle det vara okej att neka till exempel romska kvinnor tillträde till en affär med syftet att förhindra stölder eftersom det är en allmänt känd fördom att romska kvinnor ofta stjäl...? Nej. Det hade aldrig godkänts fast det i grund och botten är samma argumentation.

Domen blir extra absurd eftersom det "legitima syftet" med diskrimineringen var att förhindra prostitution. Enligt svensk lag är det förbjudet att köpa sex men inte att sälja. Så varför stoppades inte män från att komma in på Harrys som potentiella sexköpare? Det hade varit mer legitimt. Men jag är ganska säker på att domstolen i så fall kommit fram till att det rört sig om diskriminering - för det är ju värre och mer diskriminerande att bli utpekad som sexköpare än som kvinna i prostitution.

tisdag 10 september 2013

Push-presenter

Första gången jag hörde talas om fenomenet push-presenter var när jag läste om det på Cecilia Blankens blogg. Detta, att partnern i samband med födseln ger mamman en present som uppskattning för nio månaders graviditet och förlossning, tycker jag låter som en väldigt trevlig idé. Varför ska bara bebben få presenter liksom? Det är ju kvinnan som stått för den största prestationen. Jätteorättvist att barnet ska få all uppmärksamhet och alla gåvor.

Om en viss blivande pappa bara råkar komma på att en push-present, ja det har ju faktiskt mamman till hans barn verkligen förtjänat att få efter att ha genomgått en graviditet och tryckt ut en unge genom ett 10 centimeter stort hål, så vore det ju dumt att inte underlätta lite för den blivande pappan genom att visa några saker som den blivande mamman inte skulle tacka nej till. Just in case.

Armband i stål från Edblad.

Postern Hipster owl.  

Blåa Nike Air Max 1, storlek 40. 


Böckerna Ghana must go och Kroppspanik (inte för att jag kommer ha möjlighet att läsa de kommande månaderna, men men...) 


Presentkort på massage eller ansiktsbehandling.

10 september - BF!


BF idag!!!!!!!!!!!!!!! Känns det som att Skrutthen är på utgång? Icke. Kommer säkert gå över tiden massa massa dagar precis som dessa två damer. Nej men jag får väl ta och gå ut och promenera senare idag och se om det sätter igång det hela.

måndag 9 september 2013

Lämna min kropp ifred, tack.

Det här inlägget av Carin da Silva fick mig att tänka på en händelse i somras, när jag fick kommentaren "gud vad stor du är! Är du säker på att du inte väntar tvillingar?". Jag ville strypa personen men svarade att nej, det är bara en där inne, varpå hen sa "men är du inte väldigt stor???". FYI: nej, det är jag inte - magen följer tillväxtkurvan precis som den ska. Inte för att hen, eller någon annan, har med det att göra. För vet ni vad - det är INTE mer okej att kommentera en gravid kvinnas kropp än vad det är att kommentera en icke-gravid kvinnas kropp. En vettig människa aldrig skulle stirra på/klappa/kommentera en icke-gravid kvinnas mage - så varför anses det plötsligt okej bara för att kvinnan har ett foster i kroppen? Det är fortfarande kvinnans kropp. Det är fortfarande kvinnans rätt att slippa få kommentarer/blickar/klappar om/på sin kropp. En kropp är aldrig någonsin allmängods som är till för andra - faktiskt inte ens när den är gravid (hör och häpna!). Tänk att det ska vara så fruktansvärt svårt att förstå för vissa.

9 september - 1 dag kvar till BF

Så här i graviditetens elfte timme var det rätt gött att snubbla över det här inlägget hos Underbara Clara. Kan ju säga att jag tänker exakt så där emellanåt - herregud, vad har jag gett mig in på? Hur ska jag palla med ett barn? - och det känns ju skönt att veta att det med allra största sannolikhet är känslor som går över och ersätts av tankar på att bebisen är det bästa som någonsin hänt.

För övrigt har inga fler tecken uppenbarat sig som signalerar att Skrutthen är på väg. Suck! Ungeländet kommer aldrig komma ut. Försöker tänka att det är inte långt kvar nu, även om jag går över tiden och måste igångsättas så handlar det om ungefär två veckor tills bebisen föds och det är ju faktiskt ingenting i ett större perspektiv. Har jag väntat i 40 veckor kan jag väl vänta i två till. Så här försöker jag peptalka mig själv men det fungerar sådär. Väntan är evighetslång känns det som. Kanske borde jag testa det där champagnetricket i alla fall...? Och så ska jag gå ut och gå, efter tips från Helena, och eventuellt även köra "färdknäppen", höhö. Kanske, kanske, får det fart på Skrutthen.

söndag 8 september 2013

8 september - två dagar kvar till BF och frustrationen är på topp

Alltså detta att gå och vänta på bebis kvalar lätt in på topp tre tråkiga och frustrerande saker jag har behövt göra i livet (ok, överdriver lite här - klart jag lätt kommer på åtminstone tio saker som är mycket tristare men just nu är detta asjobbigt) och då har jag inte ens gått över tiden än. Jag HATAR att vänta på saker, jag har världens sämsta tålamod och jag vill få gosa med Skrutthen NU. Det är så nära nu, så nära men ändå så långt borta. Och ingenting kan jag göra för att påverka Skruttbarnet att komma ut snabbare (nej, jag tror inte att de där metoderna med trappor, champagne, ananas osv fungerar). Gaaah!

Förhoppningsvis är det dock inte så långt kvar nu. Jag tror att jag eventuellt, kanske, möjligen är i latensfasen och har befunnit mig där i ganska exakt ett dygn. Så då borde det inte dröja så länge innan förlossningen startar på riktigt. Eller så lurar kroppen mig och jag är inte alls där och kommer behöva igångsättas om två veckor. Gaaah! Fatta hur frustrerad jag kommer vara då...

mvh
en som börjar bli lite trött på att vara preggo

lördag 7 september 2013

Sjukhusbesök nr 3 och klädtrötthet

Sjukhusbesök nr 3 ägde alltså rum idag och tog bara två timmar - fantastiskt! Var beredd på ett femtimmarspass men icke. Precis som vid besök 1 och 2 såg allt bra ut även denna gång. Skönt! Nu hoppas vi att blodtrycket inte blir högre och att Skrutthen kommer snart så jag kan slippa dessa kontroller. Två bra saker har i alla fall skett på grund av detta: 1) jag börjar komma över min sprut/nål/stickfobi. Jag har hittills lämnat sex blodprov under den här graviditeten så jag har liksom inte haft något annat val än att vänja mig vid att bli stucken. 2) jag har under mina tre sjukhusbesök hunnit träffa en del personal på förlossningsavdelningen. Jag har fått ett väldigt bra intryck av dem så det känns tryggt att veta att jag ska föda där.

I övrigt börjar jag tröttna rejält på mina preggokläder. Jag har typ fyra outfits jag alternerar mellan och jag är så. trött. på. att. ha. samma. kläder. hela. tiden. Jag längtar efter att få använda de amningsvänliga kläderna som hänger i garderoberna och jag vill kunna gå och shoppa nya kläder utan en gigantisk mage som är i vägen. Och jag saknar mina vanliga kläder, mina fina klänningar, som jag inte kommer kunna ha på mig förrän jag slutat amma:((( Just nu är det faktiskt detta som är jobbigast med att vara gravid - de klädmässiga begränsningarna. Fånigt kanske, men så är det.


Tre dagar kvar! Jag tror att slemproppen har börjat lossna och sammandragningarna har ibland en mensvärksliknande karaktär vilket kan vara tecken på att det kanske inte är så långt kvar tills Skrutthen kommer. Hoppas, hoppas.

fredag 6 september 2013

Sjukhusbesök nr 2

Jag som inombords varit lite mallig över hur okomplicerad och lätt min graviditet varit får nu uppleva att det där ordspråket högmod går före fall tydligen stämmer. Fram tills vecka 39 såg allt hur bra som helst ut. Sedan blev det äggvita i urinen som ni vet, sjukhusbesök och täta kontroller hos barnmorskan. Och igår när jag var hos henne var mitt blodtryck lite högt och jag fick order om att jag direkt skulle ringa förlossningen om jag fick t ex flimmer framför ögonen eller huvudvärk (eftersom det kan tyda på havandeskapsförgiftning). Naturligtvis fick jag huvudvärk på kvällen, vid sjutiden ungefär. Den gick inte över med huvudvärkstabletter så vid halv nio ringde jag till förlossningen som sa att jag fick komma in på kontroll om jag ville. Vill och vill, tänkte jag - men jag tar såklart inte några risker med bebisen. Så vi åkte till Kristianstad och var på förlossningen vid kvart i tio. De kollade urinen, bebisens hjärtslag, tog blodprov och gjorde ultraljud. Och mätte blodtrycket, som var lite högt när vi kom men sjönk under natten/morgonen. Så vid halv fem i morse fick vi äntligen åka hem eftersom allt - även denna gång - såg bra ut. Vi ska dock dit igen imorgon för ytterligare kontroll. Suck, säger jag, som börjar bli lite trött på det här med att åka till förlossningen utan att få komma hem med en bebis. Men visst är det bra att de tar det här på allvar och inte lämnar något åt slumpen. Det är förstås bättre att göra en kontroll för mycket än en för lite (även om det är minst sagt drygt att tillbringa 5-6 timmar på sjukhuset).

Så, detta är alltså läget just nu. Jag hoppas på att Skrutthen får för sig att komma ut snart - typ nu - så kan vi skippa det här med risk för havandeskapsförgiftning helt och hållet.

onsdag 4 september 2013

vecka 40 (39+0)

Idag går jag in i vecka 40 och det är sex dagar kvar till BF. Skrutthen kan verkligen komma NÄR SOM HELST nu!!! Crazy bananas! Meeen jag kommer säkert gå två veckor över tiden och behöva igångsättas:(

Anyways - förhoppningsvis kommer Skrutthen snart, typ imorgon. I väntan på Skrutt-ankomst tar vi en tillbakablick på hur magen växt under dessa 40 veckor:

I vecka 13 och samma dag som vi gjorde första ultraljudet. Tyckte magen var stor redan då - ha ha ha! skockar jag nu när jag ser denna nätta lilla bula.

I vecka 19 och den första officiella magbilden.

Vecka 23.

Vecka 28.

Vecka 31.

Vecka 33.

Vecka 36.

Och vecka 40. Det syns tydligt här att magen pekar nedåt för att Skrutthen lagt sig tillrätta där inne och är redo att komma ut.

måndag 2 september 2013

2 september - åtta dagar kvar till BF

I lördags var vi alltså på sjukhuset i Kristianstad för kontroll. Allting såg bra ut så det verkar som att det bara var falskt alarm om havandeskapsförgiftning. Puh! Enormt stor lättnad. Men nu vet vi i alla fall hur det ser ut inne på förlossningsavdelningen.

Här ligger jag med massa grejer på magen. På skärmen där bakom kunde man se dels bebisens hjärtslag  samt sammandragningarna i livmodern. Mycket häftigt.

Klockan två hade läkaren ännu inte kollat på mina prover men eftersom allt såg bra ut fick vi åka från sjukhuset ändå eftersom vi skulle på bröllop på eftermiddagen. Klockan tjugo över tre var vi tillbaka i Ystad där vigseln skulle ske klockan fyra... Jag har aldrig fixat i ordning mig så snabbt tror jag (duscha är ju ändå klart överskattat). Så här såg vi i alla fall ut till slut. 

Det fina bröllopsparet på stranden i Ystad. Brudgummen är Anders bror och bakom brudbuketten skymtar Skrutthens blivande kusin i brudens mage. Skrutthen ska få inte mindre än två kusiner i år, även min bror väntar barn - fantastiskt roligt! 

Festlokalen - så himla fin!

Här satt jag. Omnämndes i bröllopsprogrammet som "blivande mamma till brudgummens förstföddes kusin. Modeintresserad jurist som är "vi" med 50 % av jordens befolkning och vill göra världen bättre". Tja, det var ju en rätt träffande beskrivning...

Dagen efter. Jag är himla nöjd med att jag orkade hålla igång under hela bröllopsfesten. Inte illa när en är höggravid i vecka 39! Min plan att dansa igång förlossningen lyckades dock inte, tyvärr. 

Idag är det måndag och vardag och åtta ynka dagar kvar till BF. Jag ska på kontroll hos barnmorskan (hoppas allt ser bra ut även idag) och till vårdcentralen för min envisa hosta som vägrar gå över. Sedan ska jag packa ner lite mer grejer i BB-väskan och så återstår det bara att vänta.